- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
167

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje marschdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

167

i ordning både för oss och våra män. Han sade, att
han hört, att vi skjutit två bufflar och därför hade
mycket kött. Annars skulle han skänkt oss några höns.
Men om vi så önskade, skulle han genast låta infånga
några. Vi svarade, att vi icke ville ha några höns, ty
våra män orkade icke bära dem. Sedan framställde han
krav på tull, och detta var så rundligt tilltaget, att det
skulle ha gjort ett djupt hål i vårt förråd, om ine Clark
med mycken möda lyckats pruta ned summan. Men
slutligen gick det för — en tom saftbutelj. Buteljen
beundrades av allt folket, och alla måste taga i den. De
tyckte, att hövdingen var lycklig, som fått en sådan
present. Sedan tullen var klarerad, pekade hövdingen
på flera högar av koanga och jordnötter och frågade,
om vi ville tillbyta oss detta för kött. Clark svarade,
att våra män icke kunde bära mer. De hade redan
för tunga bördor. Men hövdingen visste på råd. Han
förklarade, att han sett, att männen hade för tunga
bördor, men om vi kunde undvara köttet, så kunde vi
gott sälja det för koanga och jordnötter, ty han skulle
giva oss så många bärare, som vi behövde för att forsla
provianten till Ngombe eller ännu längre, om vi så
önskade. Till yttermera visso lovade han att själv i
egenskap av vägvisare se till, att hans löfte uppfylldes.
Han hade hört, att vi önskade en vägvisare, och han
hade själv ett ärende till hövdingen Lutete. Vi tyckte,
att hövdingens förslag var praktiskt, och hemställde
därför till våra män, om vi inte borde antaga det. För
att göra dem villiga tillade vi, att vi helt visst snart
skulle komma att träffa på flera lämpliga jaktmarker.
De började då plocka fram, vad de ansågo, att vi kunde
sälja, och deras förman fick i uppdrag att taga reda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free