Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oväntat möte med vildsvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLARK KOMMER TILLBAKA
Vid middagstiden dagen därpå fingo vi se bärare
komma utför sluttningen av höjden bakom
stationen. Efter en stunds spejande sågo vi något vitt blänka
bland dem. Vi förstodo då, att det var Clark, som nu
äntligen kom. Jag ilade iväg för att möta honom,
medan Ingham stannade hemma för att mottaga
honom där. Clark såg hurtig och glad ut som vanligt.
Han frågade genast, hur jag mådde och om jag var
redo att följa med till Stanley Pool. Jag svarade, att
jag mådde utmärkt och att jag länge väntat på
kallelsen att begiva mig dit. Frågor och svar avlöste
varandra, tills vi voro framme vid stationen, där Ingham
tog emot resenären. Jag var så glad, att jag knappt
visste, hur jag skulle bete mig, men uppdraget att taga
emot bördorna och att proviantera krumännen lade en
dämpare på känslorna. I karavanen befunno sig rätt
många infödda bärare, som också fingo sina ransoner.
Både krumännens och infödingarnas ansikten blänkte
som solen, då de fingo av svinköttet, som var blott
halvtorrt. Det torkade icke så bra som buffelkött. Vi
anade detta. Men som vi bestrött det ymnigt med salt,
innan vi lade ut det att torka, så hade det icke någon
skämd lukt, åtminstone icke för de svarta, som kunde
fördraga sådant som t. o m. var halvruttet.
Krumännen började redan tro, att de kommit till ett bättre
Äventyr i Central-Afrika. II.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
