- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Andra delen /
101

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karavan från Mukimbungu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

minsta ogrässtånd. Meloner och lök tävlade om att först
slå till tjänst. Vitkålen hade hunnit så långt, att John
redan flera gånger kunnat använda den. Han förstod
sig på att av den göra förträffliga anrättningar.
Jordnötterna och kassavabuskama kommo sist. De förra
hade blomknoppar och enstaka blommor, de senare hade
endast gröna blad och en mängd små fina rötter, som
sedan skulle växa ut i alla riktningar för att med tiden
bliva långa och grova rötter, som skulle tjäna till föda
för människor och djur. Det enda, som något påminde
om hemlandets åkertegar, var blasten på
jordnötterna. Den var alldeles lik vår alsikeklöver, fastän
blommorna i allmänhet voro gula. Den såg så läcker
ut, att man kände sig frestad att koka den som spenat.

Vi voro just på återväg från planteringarna, då
Ma-yala kom springande och ropade med full hals: »Bärare
komma!» Då vi kommo fram på gården, började
karavanen tåga in. Det var en stor karavan. Vi räknade
till 45 bärare. Det var den största karavan, som dittills
inkommit. Bärarna voro alla mukimbungumän. Det var
Fredericksen, som hade äran av att ha fått transporten
i gång, till stor heder för både honom och
Mukim-bungu. Det föreföll mäkvärdigt, att nästan varje
karavan inträffade, då vi hade stora mängder av färskt kött.
Antagligen gjorde detta sitt till, att bärarna voro så
villiga. Men det största motivet var naturligtvis, att de
kunde förtjäna rätt bra med tyg på så kort tid.
Färden tog tre dagar, två dagar upp med bördorna och
en dag tillbaka utan bördor. Bland bördorna sågo vi
delar av en järnsäng. Därav kundé vi förstå, att
Ing-ham icke var långt borta, vilket antagande bekräftades,
då vi öppnat posten och började läsa breven. Ett brev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free