Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nattlig lejonjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATTLIG LEJONJAKT.
Medan vi samtalade, hade tiden ilat så fort, att
klockan redan visade på tio. Jag frågade Banks,
om vi skulle gå ut och titta på lejonen, ifall de ville
infinna sig. Det var han gärna med om, men han
undrade, huruvida vi inte borde använda explosiva
kulor? »Nej», sade jag, »de äro i detta fall sämre än
spetskulor. De explosiva kulorna äga inte samma
förmåga att tränga igenom. Skola vi skjuta alls i kväll,
så måste vi skjuta mellan de blossande ögonen. En
explosiv kula exploderar, då den träffar pannbenet
och fläker upp köttet, kanske den också förstör
ögonen, men den dödar icke, ehuru den kanske bedövar
för tillfället. Skjuter man från sidan för alt träffa
hjärtat, så kan kulan explodera mot ett revben och
fläka upp sidan, men den dödar icke, åtminstone inte
strax. Banks gav mig rätt. Vi rengjorde våra gevär,
öppnade dörren på glänt och ropade halvhögt: »Eld!»
Två krumän kommo genast, svängande väldiga
eldbränder. Vi togo med oss var sin pall att sitta på, och
så gingo vi ut. En kruman gick före, en annan gick
efter oss. Lyckligt och väl kommo vi fram till
fästningen, som hade »murar» av eld. Där satte vi oss
inne i ringen, vända åt den sida, varifrån vi väntade
rovdjuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
