- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
354

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vit man anländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

honom om att den enda fara, som han behövde frukta,
var rovdjuren, som nattetid ströko omkring efter rov
eller tidigt på kvällarna kommo till källan för att
dricka. Själv brukade jag ofta sitta ute om kvällarna,
helst mitt på gården, där sorlet från källan också var
hörbart, ehuru mera dovt. Men mina män ansågo, att
jag icke ens där var säker, sedan de dragit sig tillbaka
till sitt hus.

Medan Ingham befann sig vid stationen för att
undersöka förhållandena på detta sitt blivande arbetsfält,
önskade han även få besked rörande de båda
kabinda-män, som enligt Richards’ berättelse kommit som
flyktingar från Stanleys expedition vid Manyanga och här
blivit antagna. Han fick nu veta, att de till min glädje
voro kvar; att de aldrig ens talat om att lämna mig,
att de båda voro mig varmt tillgivna och voro mera
måna om mitt än om sitt eget liv; att den ene var en
utmärkt kock, vilket Ingham väl redan märkt på
maten, och därjämte en god tolk, ty han kunde
kru-engelska rätt bra; att den andre var en styv tvättare,
vilket han väl hade märkt på mina kläder; att även
han kunde användas som tolk, fastän han kunde mindre
engelska; att båda voro villiga att göra, vad helst jag
satte dem till; att jag använt båda två som tolkar vid
mina besök i byarna och på mina jaktfärder; att de,
medan de så att säga tuggat åt andra, hade fått något
med själva, och att jag trodde, att Guds ljus höll på
att bryta sig igenom i deras egen själ; att de, då det
eviga livet brutit igenom inom dem, komme att bliva
Lukungas första evangelister, och utmärkta sådana, ty
båda voro klartänkta och goda talare. Ingham tyckte,
att detta var det finaste betyg, som dittills givits någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free