- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
318

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt jaktbyte fördelas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

dem. Jag kunde redan se, huru vänligt och
vördnads-fullt de betraktade mig. Det började te sig, som om
vi varit bekanta och vänner i årtionden. Utan det
hjärtevinnande köttet hade det kanske icke ens varit
rådligt att visa sig i denna trakt.

När vi kommo fram, ropade hövdingen med kraftig
stämma: »Lukatukeno (Gån ur vägen!)» På
ögonblicket veko alla undan, så att de 20 styckmästarna
genast fingo gripa sig an med sitt arbete, vilket de
gjorde på rama allvaret. Jag hade fruktat, att
delningen skulle giva anledning till osämja, men till min
stora belåtenhet fann jag, att denna fruktan var
onödig, ty hövdingen visade sig vara en man, som
behärskade sitt folk. Allt gick därför ordentligt till.

När de styckat ungefär hälften av djuren,
meddelade jag Lutete, att jag ämnade bryta upp. Då jag
sade farväl till hövdingen, begagnade denne tillfället
att bikta sig för mig. Han hade förut icke varit vänligt
sinnad mot mig, utan haft ont i tankarna,
förklarade han. Men nu hade han genom denna dags stora
händelse blivit kurerad från sina onda tankar. Nu
förstod han, att jag var en god och stor hövding, och
bad mig om förlåtelse för sina onda anslag. Jag skulle
hädanefter finna, att jag icke ägde en mera god och
trofast vän än han. Om någon vågade ofreda mig,
så behövde jag blott sända bud på honom, så skulle
han komma och strida för mig. Därvid grep han min
hand och lade den på sitt bröst — en symbol av
vänskap och trohet.

Jag sade honom, att jag var glad över och
tacksam för hans vänskap, men att jag icke trodde, att
han skulle behöva komma och strida för mig, ty jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free