- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
229

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molnstoden sänker sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

de ieke. De hade annat att göra. De frågade
Ma-vambu, huru det förhöll sig med skottet, som de hört.
Mavambu sade dem, att en stor orm kommit mot oss
strax efter övergången av floden, att den ena av de vita
hövdingarna skjutit ormen en kula genom huvudet
med sin »mångskjutande lilla bössa» och att ormen nu
låg död vid sidan av vägen. Om de tvivlade på
uppgiften, kunde de själva gå och se efter. Om de ville
följa med oss, så skulle vi visa dem platsen. De gingo
emellertid sin väg, buttra och avvisande. Antagligen
hade de ont samvete sedan förra överfallet och
fruktade för hämnd.

Vi förstodo, att vi icke kunde uträtta mera den
gången och togo därför farväl av krymplingen, som
nu såg ganska belåten ut och ömsom tittade på
näsdukarna, ömsom i spegeln, medan han antingen gjorde
lustiga grimaser eller vred på huvudet åt alla håll.
Sedan begåvo vi oss av mot lägret, tämligen belåtna
med vad vi under dessa vidriga omständigheter kunnat
uträtta. Vi voro nu nästan säkra på att det icke
längre var fråga om något överfall. Men riktigt säkra
kunde vi icke vara, emedan byn var utrymd och ingen
syntes villig att återvända. Ormen låg kvar nästan
orörlig. När vi stötte på den med våra stavar, rörde
den visserligen på sig men gjorde intet försök att
flytta sig. John Sunday bar oss över floden igen men
undgick denna gång blodiglarna. I lägret hade man
väntat oss med mycken oro, ja nästan med misströstan.
Clark föreställde sig, att de infödda i all tysthet
överrumplat oss och bragt oss om livet. Han blev därför
överväldigad av glädje, när han strax före skymningen
såg oss återkomma, fullständigt välbehållna. Nu måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free