Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längre inåt landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre inåt landet.
Dagen för avresan ingick med klar himmel och
strålande sol. Nu skulle vi tränga vidare in i
de svartas världsdel. Huru fort det skulle komma att
gå, visste endast Gud. Ditintills hade det gått ganska
raskt. I Banana hade jag landstigit den 4 juli 1882,
och den 16 i samma månad var jag vid Mukimbungu
efter att ha tillryggalagt en vägsträcka av omkring 25
svenska mil. Det var ej illa marscherat, om man
frånräknar alla vilodagar. Nu skulle vi ut på okända
vägar och vandra genom okända bygder, där folket
icke ens hört ryktet om en vit man, än mindre sett
någon. Fredericksen hade övertalat hövdingen av
Mukimbungu, Malamvukila, att följa oss en dag, men
bärare stodo icke att uppbringa, emedan alla de infödda
trodde, att vi gingo en säker död till mötes. Folket
längre in i landet sades vara krigiskt, mordlystet och
förrädiskt. Även krumännnen uppskrämdes, så att de
begynte protestera mot att fortsätta. Men vi sade dem,
att antingen måste de lyda eller också gå sin väg. Det
senare kunde de icke, ty då förlorade de sin avlöning
och saknade medel att kunna återvända till sitt land
igen. Och så måste de till sist bekväma sig till att följa
med. Under morgonen fruktade Clark mycket, att de
skulle rymma, men när signalen blåstes, infunno de
sig långsamt och buttert. Vi hade bedit Gud vid
mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
