- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
164

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Mbanza Manteke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

vågade missionärerna ej lita på de svarta utan togo
själva hand om vakthållningen. Då behövdes ingen
knackning. Då fingo alla de svarta sova för att vara
utvilade, i händelse deras krafter skulle sättas på extra
prov.

Innan de svarta mangrant insomnat, hade vi satt
upp myggnät över våra sängar för att vara fredade
för mygg. Dessa myggnät voro av något liknande vitt
slöjtyg, ehuru mycket grövre och starkare och
tillverkat endast för detta ändamål. De voro fyrhörniga som
sängen. Vid sänghörnen fastbundos fyra käppar, vid
vilka nätets övre hörn fästes. Sedan man hastigt
krupit in i sin säng, stoppade man nätets underkant väl
in under sängfilten. Sedan kunde man sova, fredad
för dessa malariaförande blodsugare. Detta var min
första natt i tält och i fält ute i Kongo. I fält voro
vi, ty vi hade både vakter och vakteldar. Snart voro
även vi försänkta i sömn.

Natten avlöpte utan äventyr. Strax före
dagbräckningen väcktes kocken. Han skulle koka havregrynsgröt
och tevatten. När allt var klart, gavs order till
uppbrott. Men det var ingen lätt sak att få karavanen i
gång. Ingen ville gå först, emedan gräset var
drypande vått av daggen. Clark förmådde krumännen att gå i
täten och sedan följde infödingarna självmant efter.
Ingen av de svarta hade egentligen några kläder på sig,
men det kändes i alla fall obehagligt att få det kalla
vattnet på sin bara kropp. Vi hade ej gått långt,
innan vi voro våta upp till axlarna. Det var som att
gå i skogen vid regnväder. Vid allra minsta beröring
sände de ofta mer än manshöga gräsen riktiga skurar
över oss. Och det fanns ingen möjlighet att undvika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free