Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strävsam vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
»Gå du, jag kommer efter.» När denne hade legat,
så att han tyckte, att han måste försöka gå ett stycke
till, så hann han ej långt, innan han fann kamraten
liggande och sade till denne: »Upp nu och följ med,
du ligger och förkyler dig.» Ty det var redan mörkt,
dimmigt och svalt. Så gick det i många omgångar,
tills skotten för sista gången gick förbi skandinaven
och sade till denne: »Upp nu, gamle gosse, och följ
med, det är säkert icke långt kvar. Vi äro redan uppe
på platån, och du tar säkert skada, om du ligger
längre. Upp och försök att bemanna dig.»
Skandinaven blev förnärmad och svarade stolt: »Gå du och låt
mig dö i frid!» Han kom icke heller, utan Långbåt
fick först leda hem skotten. Sedan tog han självmant
en bärmatta och två krumän med sig och bar
hem skandinaven. Så handlade en kruman, en
representant för den folkstam, som allmänt anses vara
underlägsen andra närboende afrikanska folkstammar.
Detta och mycket mera hann den gode Clark berätta
under vägen fram till stationen, dit jag tyckte det var
blott en liten bit, ehuru det i verkligheten var en
avsevärd väglängd för en trött vandringsman. Framme vid
stationen möttes jag av bland andra mr Appell, som
triumferande anförtrodde mig, att han redan varit där
länge. Vidare träffade jag missionärerna C. H. Harvey
och Stephen White, vilka välkomnade mig på det
hjärtligaste. C. B. Banks låg sjuk. Så var jag nu
lyckligt framkommen till denna nya etapp på min resa.
Och jag kände mig ofantligt tacksam mot både Gud
och människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
