Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Liverpool
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torka bort dem. Jag förstod, att de i denna stund
kände, att de reste ifrån mer än far och mor — de
kände, att det var ett avsked för alltid, att deras färd
gick mot graven. Då de intet mer kunde se av sina
välgörare, föllo de ihop i var sitt hörn på soffan och
hängåvo sig åt hejdlös gråt. Vi läto dem vara i fred,
ty vi visste, att det var gott för dem att få gråta ut.
Tåget hann långt ut på landsbygden, innan
ynglingarna hade gråtit ut och började lugna sig. Sedan de
äntligen lyckats få ögonen torra, kunde de se upp. Den
äldste, som hette John Mack, bröt tystnaden, och det
första han sade var detta: »Nu ha vi sagt farväl till
livet och fara mot vår grav, som kommer att gömma
oss för alltid. Undra därför ej på att vi ha gråtit och
att vårt hjärta gråter än. Ty även om vi skulle få
leva någon tid, så kunna vi aldrig träffa någon
människa, som kan bli för oss vad d:r och fru Guinness
varit.» Den yngre, som hette Willie Faithful, instämde
och sade: »Något inom mig säger, att jag snart skall
dö. Och varför skall jag resa så långt för att dö?» Mr
Craven, som de förut voro förtroliga med, sökte på allt
sätt att trösta dem och sade, att missionärerna skulle
komma att bli snälla mot dem och göra allt vad de
kunde för dem. Kanske skulle de få leva länge och
hinna utföra mycket gott för sitt hemlands folk. De
skulle endast se upp till och förlita sig på Gud, som
icke blott styr världarnas öden utan även förbarmar
sig över den allra sämsta. Skulle han då icke också
vara deras försvarare och hjälpare? Omsider begynte
de se gladare ut, men rätt som det var, brusto de i gråt
igen och gräto så förtvivlat, att vi började bli ängsliga.
Så växlade det om nästan hela vägen till Liverpool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
