- Project Runeberg -  Äventyr i Central-Afrika : skildringar från Kongomissionens första tid / Första delen /
25

(1923) [MARC] Author: Karl Johan Pettersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Cliff College

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett verkligt stöd ryckts undan oss. Vi hade haft
mycken hjälp av Engvall på många sätt.

Vårt studium av engelska språket började nu på
allvar men hindrades icke så litet av att Westlind och jag
på tu man hand alltid talade svenska. Gud visste
dock råd. Han beslöt att skilja oss åt.

En morgon, då vi sutto vid frukostbordet, anlände
med posten ett brev från d:r Guinness, vari han
meddelade, att en grupp missionärer skulle sändas till
Kongo, att det behövdes en till, att man önskade, att
en av oss skulle medfölja och att denne genast skulle
begiva sig av till London. Detta tände eld i oss
båda. Men det syntes taga djupast i Westlind, eller
kanske han hade mindre förmåga att dölja sina känslor.
Alltnog, då jag visste, att en av oss måste giva efter,
att det skidle bliva en allt för svår prövning för
Westlind att nödgas stanna kvar och att jag dessutom
skulle ha nytta av att stana något längre, så sade jag: »Du
får väl resa, du. Jag får väl vänta, tills min tid
kommer.» Westlind blev utom sig av glädje. Han hoppade,
slog ihop händerna, tog mig i famn, kramade mig
ordentligt och sade: »Om jag hade sju tusen världar,
så gåve jag dig alla i detta ögonblick.» Och så tillade
han: »Jag skall bedja Gud, att han snart öppnar väg
också för dig. Ja, jag skall dagligen bedja för dig.
Bed du också för mig.»

Det var dock icke mycken tid för känsloutgjutelser,
ty Westlind måste packa och samtidigt måste jag göra
skjutsen i ordning, enär jag fått order att skjutsa till
stationen. Det var rätt långt till stationen, och tåget
till London skulle gå om en timme. När jag kom
fram med skjutsen, hoppade Westlind lätt som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:28:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/centafr/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free