Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handelskår — den är fortfarande dess aristokrati, det vill
säga en aristokrati af nabober — föredrager framför den
gamla’ staden omkring Gnstaf Adolfs torg och Hamngatorna,
hvilken blifvit helt och hållet inkräktad af kontor och butiker.
Du får också veta, att du lefver i det tjugonde århundradet
och att Göteborg gått framåt äfven i andra hänseenden än
skönhetens.
Du har nu hunnit in på en öppen plats, hvars storlek
— den öfverträffar betydligt det gamla hederliga Gustaf Adolfs
torgs — slår dig med en viss grad af häpnad och beundran.
Det brokiga gatulifvet, de korsande ekipagerna och de
tusentals fotgängarne bilda här ett energiskt virrvarr, som försätter
dig i ett slags sinnesrus. Mannen, som du antastat, upplyser
dig om, att det är Vasaplatsen. Vasaplatsen! det är något,
som hägrar för ditt minne, och du sätter den strax i
förbindelse med Sandgången och Lampes cigarrfabrik, hvarom dock
din följeslagare icke vet det allra ringaste. En byggnad
ådrager sig din särskilda uppmärksamhet för dess ädla stil och
monumentala karaktär. Du erfar, att han är Göteborgs Fria
Akademi. I fonden af de gator, som utmynna åt söder, ser du
fantastiskt formade villor höja sig på de grönskande
bärgsslutt-ningarne, och där en allésmyckad boulevard å la Paris vidgar
sig, möter din blick en kolossal bronsstaty, ett konstverk af
sådan skönhet och sanning, att själfva bronsen tyckes lefva.
Du känner de konungsliga dragen och blir glad vid att finna
något, som man kände till äfven på din tid. På piedestalens
framsida står också mycket riktigt: Åt Gustaf 111, Göteborgs
befriare, och på baksidan — ja, hvad där står är på latin,
något som din följeslagare icke kan, ty, säger han, latinet är
för hans praktiska generation ett terra incognita — så mycket
latin kan han ändå! Emellertid tror han sig veta, att
inskriptionen har att förtälja, det stoden restes för mycket länge
sedan, på 100 årsdagen af snillekonungens död eller
Göteborgs räddning — han vet ej rätt hvilketdera.
Du vandrar vidare, alltjämt åtföljd af din nya
bekantskap, och hur du nu än vandrar, så kommer du till en punkt,
som du känner igen, hvarvid du ofrivilligt utropar: Åh, se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
