Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’196
O hufvud, rikt af gullregnslockar kransadt,!
0 blåa öga, huldt och dunkelfransadt,
Bakom hvars klara fönsterglas jag såg
Så ofta evighetens djupa våg!
1 ljufva läppar, I, som aldrig ljugit,
På hvilkas rand ett elakt ord ej flugit,
Men vänligt tal och böner bodde nyss,
0 hvi har döden kylt er med sin kyss?
Och du mer ljuft än detta allt, o sinne,
Der snöhvit oskuld bodde troget inne,
Du håg, som tänkte mest på andras väl,
Haf tack för allt, du rena jungfrusjäl!
För allt det sköna liflig var din känsel,
Du gaf det uttryck så med stift som pensel,
Och hvad till barnens fröjd Topelius skref
1 dina bilder blygt förklaradt blef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
