Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och allt är tyst, och vintergatan ser
På dina fält och dina isar ner,
Och någon stråle mildt ur molnens flor
Sin darrning sprider in i kyrkans kor,
Och i det bleka ljus, som glimtar fram,
Den stora domen står så allvarsam, —
O fosterland, när nattens himmel lågar,
Djupt ur din själ en sorgsen stämma frågar:
»Ar kraften borta, hvarje känsla stum?
Har morgonstjernan fallit från sitt rum?
Fins intet jern i berg och mannasinne?
Har barnet glömt sin egen moders minne?
Fins intet qvar af detta mod, som ställt
En vall mot våldet förr vid Breitenfeld?
At slumpens nåd I lemnen mina dar:
Hvar är min här, hvar är mitt sjelfförsvar?
I kifven väl om sättet och om tiden,
Men stunden flyr — och snart min tid är liden.»
Så hörs du klaga, moder för oss alla!
Välan, välan — din lycka får ej falla,
Din fria strand skall värnas än af män,
Och nordanvinden sopar bort igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
