- Project Runeberg -  Dikter /
135

(1882) [MARC] Author: Carl David af Wirsén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klandersjuke, tro mig bara!
Fogeln, hur han ströfvar än,
Hittar alltid — ingen fara! —
Till sitt bo tillbaks igen.

Den, som stirrar jemt i sanden,
Tror till sist att allt är sand;
Den, som aldrig går till stranden,
Vet om hafvet ej ett grand.

Men jag vet, att ofvan jorden
Fins en himmel, stolt och fri,
Och så härlig är den vorden,
Att jag bada må deri.

Sång och flygt mig himlen gifvit;
Jag dem öfva vill och när
Mina ungar vuxna blifvit,
Sång och flygt jag glad dem lär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cdwidikt/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free