Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos »Handarbetets vänner» i Stockholm.» Men Gud,
hvad jag blef förskräckt, sedan jag väl fått orden
ur munnen. Ty väl hade just detta länge varit min
hemliga dröm, men jag insåg mycket väl hur orimlig
den var. Hur skulle väl min mor, en fattig komministers
änka, kunna bekosta något dylikt för sin dotter, som
redan genom sin skolgång varit henne dyr nog, och
hur skulle hon så länge kunna vara af med henne —
stackars mamma, som är så ensam.
— Nå, hvad sade majoren?
— Han strök sina mustascher, som han alltid gör,
då han har något att fundera på, och efter en lång
paus sade han: »För tusan, lilla Maj, det var en
ovanligt förståndig önskan, för att komma från en
flicksnärta — mycket förståndig. Ty om dina små flinka
fingrar få god och tidsenlig undervisning, så böra de,
att döma af soffkudden, som du gaf mig i julklapp,
åstadkomma riktiga underverk. Ja, din gamle
brumbas till morbror ska ge dig kursen i nyårsgåfva
och arrangera alltihop. Visst blir det bra ensamt för
syster Eva, då du, hennes lilla solstråle, är borta, men,
herre Gud, en mor får inte tveka att offra sin egen
trefnad för sin dotters väl, och nog vet jag att Eva
inte gör det. Betrakta du, lilla Maj, kursen som en
afgjord sak och lita på morbror Julius.» Ja, jag litade
visst på honom och han höll ärligt sitt löfte — han
arrangerade alltihop. Och till på köpet gaf han mig
en vacker summa i handpängar, ty, sade han, jag
förstår nog att de toiletter, som prydt rosen i
Vissefjärda — ja, så sa’ han verkligen — inte förslå för
fröken Linders i Stockholm.
— En sådan snäll gubbe! Det skall jag klappa om
gamle majoren för, när jag träffar honom. Nå ja,
han anses ju rätt förmögen och enda sonen har det ju
så bra förspändt, att han väl näppeligen behöfver
någon hjälp hemifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
