Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852 - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sumner besvarade dessa och andra liknande anfall värdigt och lugnt.
»Somliga personer besvaras bäst genom tystnad, besvaras bäst därigenom att man
till-bakahåller de ord, som nästan ovillkorligen vilja tränga sig öfver ens läppar.» —
Han vidhöll hvad han förut sagt och förklarade ännu en gång, att han hvarken
direkt eller indirekt någonsin skulle lämna sitt bistånd till en medmänniskas
öfver-lämnande i slafveri.
18.
Tiden för nytt presidentval nalkades åter. Och de olika partierna uppställde
ånyo sina kandidater. Demokraterna, som vid Taylors val varit splittrade, voro
nu ense, general Franklin Pierce erhöll nästan alla röster, ånyo ett bevis på att
partiet fruktade att välja en man med verklig karaktär och begåfning. Ty det
hade på förslag bland andra äfven haft den kraftige, viljestarke Stephen Douglas,
utan tvifvel efter Calhouns död partiets främsta och mest betydande förmåga.
Pierce däremot var en svag och obetydlig personlighet, utan inflytande, men dess
lättare att leda.
Hvad whigpartiet angår, så täflade både presidenten Fillmore och hans
statsminister om dess gunst. Den senare hade satt sitt sista kort på detta val;
förlorade han, så var också hela hans lifs spel om makt och ära förloradt. Det var
en kamp för mer än lifvet han förde, den 70-årige mannen. Från stad till stad,
från möte till möte reste han, och öfver allt föllo hans ord lika bittra och
hänsynslösa mot hans forna meningsfränder.
Men partiets val träffade en helt annan, slafverimotståndaren general Scott.
Ej en enda af Söderns män — denna Söder, för hvars makt och inflytande
Webster förrådt sin sak — gaf honom en röst; hans fall var ohjälpligt. »Scott på
presidentstolen och Webster nedanför densamma, detta var galla efter malörten»,
yttrar Parker. Om natten, sedan kandidatvalet blifvit bekant, samlades »några
glada själar, fulla af vin och valförhandlingar», utanför hans bostad, uppväckte
honom med en hånfull serenad och lyckönskade honom gäckande till resultatet.
Detta bragte honom ännu en gång till sig själf. Han lyckades dölja sin grämelse
och svarade skenbart lugnt: »Mina herrar, I kunnen vara öfvertygade om, att ingen
af er skall denna natt sofva bättre än jag. Jag skall stiga upp i morgon bittida
med lärkan, och ehuru hon är bättre sångare än jag, skall jag dock gladt som
hon hälsa den purprade östern*.»
Men de vänner han ännu ägde kvar hörde honom med tårar utbrista: »Jag
är en vanärad man, en störtad man!» Strax därefter återvände han till sitt hem
i Marshfield, en gammal man, krossad af det offentliga lifvets stormar, som kom hem
för att dö. Hans hustru och hans ende son sutto vid hans dödsbädd och sökte
trösta honom, för alt åter använda Parkers ord, med ett litet manna, som
nedfallit från himlen för tre tusen år sedan och som herden David uppsamlat och
* Henry Wilson: Rise and Fall of ihe Slacepoicer, vol. II, pag. 373.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
