Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stridiga elementen skola spränga unionen. Abolition och union kunna icke
existera tillsammans–-.*»
Calhouns ifriga sträfvan att kväfva abolitionismen motsvarades af detta partis
arbete på att utrota slafveriet. Strid som strid.
Men Garrison och hans parti vidhöllo sitt program, hvilket antogs af en stor
mängd andra antislafveriföreningar, och ropet: »ingen union’med slafägare» snarare
skärptes än försvagades, allt efter som tiden led mot nytt presidentval och
Texas-frågan blef allt mera brännande.
En våldshandling i Södern bidrog äfven att mycket öka deras antal, som
slöto sig till denna »yttersta vänster».
Under många år hade, som i ett föregående kapitel redan omnämts, fria
färgade män och kvinnor oupphörligen blifvit olagligen gripna i sydstaterna, fängslade
och sålda som slafvar. Men delta hände äfven gång på gång sådana fria färgade
från Norden, som af någon anledning voro nödsakade att besöka Söderns städer eller
stater. Särskildt hände det mycket ofta, att fria färgade sjömän grepos i hamnarna,
fängslades, piskades och såldes. Upprepade gånger, särskildt under åren 1842—43,
hade nordstaternas legislaturer protesterat häremot, men utan resultat. Till slut
beslöt guvernören i Massachusetts att till Charleslon, där de flesta
våldshandlingarna ägde rum, sända en kommissionär, som skulle söka gifva effekt åt
stats-legislaturens resolution.
Dennes namn var Samuel Hoarse, en högt ansedd medborgare i
Massachusetts och medlem både af statens och nationens styrelse. Han samtyckte till det
maktpåliggande uppdraget och begaf sig, åtföljd af sin dotter, till Charleston hösten
1844. Samtidigt sände han guvernören öfver sydstaterna en skrifvelse, hvari han
underrättade om sin mission, som var att taga närmare kännedom om de
olagligen fängslades öde.
Guvernören öfver Syd-Karolina var då John Hammond, från kongressen känd
såsom tillhörande så att säga den »yttersta högern» inom slafpartiet, och han hade
ej tvekat att i huset »förklara för abolitionisterna — okunniga, råa människor som
de äro — att, om skickelsen skulle låta någon af dem falla i min hand, har han
att vänta sig en skurks död**».
Mr Hoarse var den förste, som nu föll i hans hand.
Efter emottagandet af dennes skrifvelse skyndade han att öfverlämna den
åt legislaturen; denna åter fattade genast en följd af beslut, enligt hvilka
Syd-Karolina hade rättighet att från sitt område förvisa personer, hvilkas närvaro vore
farlig, beslut, hvilka vidare förnekade, att fria negrer voro »medborgare af Förenta
Staterna», och uppdrog åt guvernören att »afvisa den från Massachusetts till
Syd-Karolina sände kommissarien».
Legislaturen antog äfven en akt, som stadgade straff af böter, landsförvisning
eller fängelse för en hvar, som kom inom statens gränser i afsikt att hindra lagens
utöfvande mot slafvar eller fria svarte.
Så var då den stora staten Syd-Karolina rustad att emottaga Massachusetts
sändebud. Hela Charleston var i feberaktig upphetsning, och mären lät säga
Hoarse, alt hans lif sväfvade i stor fara, hvarför han genast borde åter lämna
staden. När denne vägrade, visade mären honom en skrifvelse från generalproku-
* H. v. Holst: »John C. Calhoun», pag. 167.
•* Henry Wilson: Rise and Fall of the Slacepotccr, vol. I, pag. 759.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
