Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 36 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 1. Slafveriets införande i Amerika 1G20; aristokratemigranter i Virginien; slafpatroner, hvita tjänare och negrer; Virginiens slaflagar; slafveriet uppmuntradt af England; slafveriet i Syd-Karolina; skillnaden mellan Söderns slafpatroner och Nordens farmare; slafveriet en klimatfråga; Syd-Karolinas slaflagar; det engelsk-amerikanska slafveriet grymmare än hos någon annan nation; Georgien; Maryland; Delaware; Pennsylvanien; New Jersey; Massachusetts; slafveriet en mild form i Nya England; första rösterna mot slafveriet; Thomas Jefferson; slafveriet och själfständighetsförklaringen; John Adams; Washington

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i någon persons egendom och rättigheter, så skulle alla negerslafvar döpas, utan
att de dock därigenom skulle förvärfva sig något slags rätt till frihet[1]. Dessa
lagar räckte, som sagdt, ända till år 1865.

Mot slutet af 1700-talet var det ett allmänt faktum, att de engelska
plantageägarne behandlade sina slafvar med större barbari än slafägare af någon annan
nation; de voro sina egna herrar, sina egna lagstiftare inom sina egna församlingar,
själfve tolkare, domare (såsom jurymän) och verkställare af sina lagar i vida högre
grad än sådana personer af hvilken annan nationalitet som helst. Därför kunde
de hängifva sig åt sin vrede vida mera, än sonfskulle tillåtas t. ex. af franska eller
spanska slaflagar. Frankrikes »Code noir» var mild i jämförelse med de
engelsk-amerikanska koloniernas slaflagar, och de spanska voro ännu humanare; dessa
senare skänkte till och med slafven behållningen af två dagsverken i veckan och
gåfvo den nyktre och flitige en grundplåt att inom några år kunna köpa sig fri.

James Oglethorpe.

Den engelsk-amerikanske slafven däremot hade inga rättigheter; han såldes
som en oxe eller häst; han slets från hustru och barn, eller röfvades dessa från
honom för alltid; han kunde piskas till döds eller brännas lefvande, och ingen
jordisk makt kunde hindra detta. Han var slaf för lifvet utan möjlighet att bli
fri, och hans barn och efterkommande voro likaledes dömda till evig träldom.

År 1715 fanns det i Syd-Karolina 10,500 slafvar; år 1754 hade deras antal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>