Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 1. Negerslafveriets början på 1400 talet; portugisisk, spansk och engelsk slafhandel; John Hawkins; slafhandelskompanier; Asientofördraget 1713; kyrkan och slafveriet under 17:de och 18:de seklen; slafhandelns omfång i slutet af 1700-talet; fångandet af negrer; ombord å slafskepp; »midtelpassagens fasor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den kristna kyrkan under 17:de och 18:de århundradena betraktade det
i stället som ett Gud behagligt verk att röfva hedningar, svarta negrer, från deras
hemland, sälja dem — med god vinst — till den högstbjudande samt i utbyte mot
piskan och tortyren gifva dem »medborgarrätt till himmelens salighet» genom att
tvinga dem till dopet. »Om I tagen eder slafvar efter tron och i afsikt att föra
dem till Kristus, så skall er handling alls icke vara en synd, utan kan till och med
bli en välsignelse», lugnade ett budskap från Tyskland de protestanter i Salzburg,
som hyste samvetsbetänkligheter mot slafveriet. Negrerna voro ju afkomlingar af
Cham och arfvingar af Noachs förbannelse! Hvilken större välgärning kunde
man väl bevisa dem än att medelst deras kropps hudflängande och Kristi dop
förtaga dem denna världens syndiga fröjd och frihet för att skänka dem deras svarta
själars frälsning[1]?
 |
| Strid ombord på ett slafskepp. Efter C. B. Wadströms »Essay on Colonization». |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
