Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af mandeldoft och liljehy och silfverljus i rosengård,
och dock eller måhända just därför är den fraserad
och kall; den senare däremot, som i sin helhet ej kan
sägas vara något glänsande lyriskt skaldestycke, gör
dock ett helt annat intryck, älskligt rörande som det är
och beslägtadt just med dessa små fattiga barn, för
hvilka skaldens hjärta ömmar; och det visar sig, att
han lyckas bäst just då, när han tolkar de anspråkslösas
känslor; så i detta värs:
Jag växer på slätten bland syskonen små,
Små anspråk jag har ock på lifvet.
Jag trampas af mången, men tackar ändå,
För hvad mig af himlen blef gifvet:
Den mera har fått, får ock svara för mer,
Ack Gud i sin nåd ock till grandet ju ser:
Hvi skulle mitt öde jag klandra?
Här förekomma inga praktsaker, hvarken guldmoln
eller silfverskyar; enkelt och naturligt yttrar skalden en
sant förnummen känsla, som ovilkorligen måste
åter-ljuda i hvarje bröst, beslägtadt med hans eget, och som
således har resonans för värklighetsdiktning i denna
dess älskliga, fast ofta obemärkta form.
Det är emellertid denna Nyboms förmåga att hysa
medkänsla — något som så ofta är fallet med
stäm-ningsmänniskor — som äfven gör honom till den
eftersökte grafsångaren; en stor del af hans dikter äro
nämligen grafsånger, af hvilka många äro värkliga
skaldestycken, men bland hvilka finnes ett, som utan
öfver-drift ej endast är det skönaste Nybom diktat, utan
därtill en af pärlorna i svensk lyrik öfverhufvud taget.
Det är dödssången öfver prins Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
