- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
14

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grepp skulle läggas) och därefter tryckt och knådat med
sin hand, tills icke blott skinnet utan ock köttet blef
illa sargadt. Då detta kom till befalhafvarens öron,
erhöll Sommelius som bestraffning flera dagars arrest.
Utkommen härifrån, mötte han den beväring, som var
dräng hos befälhafvaren. Troende att denne vore
an-gifvaren, gick han fram till honom och sade: Ȋr du
majorens dräng?» och då denne jakade härtill —
spottade han honom i ansigtet.»

2.

Alt detta var utbrott af denna inre oberäknelighet,
som ofta dref honom ut att i våldsamma
kroppsansträngningar söka döfva det själskv^l, hvaraf han
ständigt plågades, och som göra honom till denna dystra
uppenbarelse både i lif och diktning. I Ridderstads
»Dödsrunor» står en vid flera tillfällen, exempelvis af
Crusen-stolpe i hans nekrolog öfver Sommelius citerad strof,
hvilken dock ytterst förskrifver sig från Dagligt
Alle-handas af Emil Key skrifna skildring öfver skalden i juni
1848: »när höstvinden jagade de vissnade bladen i de
aflöfvade lundarna, och det blef mörkt och kvaft inom
honom, var det hans lust att på en skummande springare
ila i kapp med stormen öfver obanade vägar och stigar.
Först i elementernas uppror lugnade sig hans oroliga
själ.» Härom skrifver han själf i dikten »Conrad», som
i så många hänseenden är ett sant uttryck af hans sinne:

Mig oron behagat; jag älskat att rida
I bredd med orkanerna (sida vid sida)

På frustande hingstar — — — —

Ej fruktar jag fasan: ty helvetesglöden
Mig bränner i lifvet mer het än i döden,
Och ej för dess skiftande, bländande glans
Ja^ nå nsin vek undan, ej häller ja^ ryste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free