Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris ännu en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hösten måtte ha kommit tidigt det året, ty i mina
anteckningar läser jag, att »träden ha redan guld och bronstoner
mot en himmel som strålar kornblå bakom friska, flygande
moln».
Världsexpositionen hade pågått hela sommaren. Med
Gunnar W. som ciceron blev det emellertid möjligt för oss,
att ganska snart finna oss till rätta där ute och att upptäcka
det, som vi helst ville ägna oss åt under de allt för få dagar
vi hade till vårt förfogande. Den franska konsten var
naturligtvis vad som starkast drog oss. Dit vallfärdade vi dagligen
och trängdes framför Bastien Lepages stora berömda duk,
»Jeanne d’Arc», som väl det året ansågs som den modärna
franska konstens clou. Dess äkta känsla förfelade inte heller
att göra intryck på mig. Senare i livet har jag återsett den
– jag tror i något museum i Amerika – och livet förändrar
ju ens syn på det mesta och gör en mera kritisk. Men den
egendomliga blandning av stark, nästan färglös realism och
glödande mysticism, som mötas här, verkade den gången
spontant på ett ungt sinne.
Jag minns, hur det chockerade mig, då jag en dag hörde
en ganska vulgär kvinnoröst i mängden bakom mig anmärka:
»Tiens! V’là! Il y a un officier dans l’arbre!», varmed hon
menade visionen av den himmelske budbäraren, som räcker
Jeanne d’Arc svärdet.
Men ännu mera än av detta världsberömda konstverk
tjusades jag av Bastien Lepages lilla vita porträtt av Sarah
Bernhardt. De olika vita nyanserna i porträttet äro hållna så
nära varandra i färg som det är möjligt, men de ha dock en
var sin egen, utomordentliga valör; teckningen är genomandad
av på en gång förnämhet och mjukhet, men ändå verkar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
