- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
198

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pensionsliv och atelierarbete.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapsmålare. Min far hade gett mig ett rekommendationsbrev till
honom, men när jag kom att nämna det för några av
damerna, upphävde de en kör av varningar. Han var en
»farlig karl», en sann don Juan etc, som man i det längsta borde
undvika. De ansatte mig så hårt, att jag till sist ansåg mig
böra lyda rådet. Men väggen mellan Alfred Wahlbergs rum
och mitt var så tunn, att jag var morgon hörde portvakten
komma upp till honom med morgontidningen, som han satte
sig och läste högt för honom, tills konstnären steg upp för
att börja dagens »id». Många år senare, som gift, mötte
jag Alfred Wahlberg en sommar i Ronneby, och vi blevo
riktigt goda vänner. Han envisades, att jag skulle kalla
honom Alfredo och han var en älskvärd och förtjusande man,
fast han ibland ganska tydligt röjde, att han hade mycket
av vad fransmännen kalla »fripon». När han hörde, att vi
varit grannar i Paris, blev han förtvivlad, knäppte ihop
händerna och utropade: »Och tänk, vad vi kunde ha haft roligt
tillsammans!» – Emellertid blev det ingen bekantskap den
gången, och så gott var det.

Pensionatet var, som vanligen sådana inrättningar äro, en
exponent på de mest olikartade existenser – allt för många
för det lilla utrymmet. Man trängdes vid matsalsbordet,
trängdes i den lilla salongen efter kaffet. En av de personer,
som jag ännu särskilt minns, för att jag tyckte det var synd
om henne, var en dam av obestämd ålder, danska, med ett
förnämt namn och ett härjat, starkt uppfiffat ansikte. Hon
var där som ett slags fruns hjälpreda och hade att kläda skott
för allt otrevligt och tråkigt som hände, både ekonomiskt
och i andra avseenden. Hon levde naturligtvis gratis; en
olycklig parasitexistens, som måste hålla på värdinnans fördel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free