- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
164

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett danskt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyckeln i en snödriva utanför förstukvisten, och där grävde
vi upp den och klevo in.

Han gjorde kemiska experiment för oss, och han brukade
i ett mörkt rum sätta in ett tänt ljus i munnen, ja, en gång
doppade han t. o. m. insidan av händerna i sprit och tände
på, för att göra oss barn ett extra nöje.

För oss var han i yngre år en verklig fakir, som nästan
förvände synen på oss. Han hade länge varit i Amerika,
och han tyckte om, att skänka oss kinesiska saker, som han
köpt där borta. Jag fick bland annat ett litet kinesiskt
pappersparasoll, som jag ståtade med på Uppsala gator. Men
en vacker dag upptäckte jag, att jag hade stadens alla
gatpojkar och flickungar i en svans efter mig för att titta på
det. Något så underbart hade de aldrig sett. Och sedan
föredrog jag att promenera inkognito, utan parasoll.

Doktor Juhlin-Dannfeldt var inte längre en levnadsglad,
munter student utan en tämligen ordknapp, men vänlig och
vänfast, medelålders ungkarl. Vassbo låg litet ensligt, vid
en sjö med mycket vassbevuxna stränder, och bakom
byggnaden tog vid en stor mörk och mäktig skog, som verkade
något trist och beklämmande. Men promenaderna voro vackra
och luften var barrmängd och skön.

Ibland höllos middagar för länets Hushållningssällskap.
Jag minns en middag, då sällskapets ordförande höll tal för
farbror Herman, i vilket han, väl ett dussin gånger,
upprepade : »Kopparbergs-läns-Hushållningssällskaps-förvaltningsut-
skotts-sekreterare!» – Det gjorde mig faktiskt ont, att en
så rar och snäll man som farbror Herman skulle behöva kallas
något så långt, krångligt och fult och det många gånger
under en kort stund. Men – such is life!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free