- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
87

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdigt nog kände han genast igen mig, och det blev ett
glatt återseende. Som jag hade bott så många år utomlands,
att jag just inte följt med utnämningar och liknande, frågade
jag honom: »Nåå – och vad är du nu för tiden?» Varpå
han svarade – nästan generad – och med den stillsamma
anspråkslöshet, som jag så väl kände igen sedan gamla tider:
»Joo, jag ... jag är general!» Vi måste skratta båda två,
Det var ju ett ganska nätt litet språng, sedan jag råkade
honom som volontär vid Svea artilleri!

Återigen gick jag i skolan. Men nu gick det bättre och
var gladare och lättare. Varför? Därför att jag hade lärare.
Säga vad man vill! Det är ett obestridligt faktum, att
kvinnan som lärare oftare är lagd för partiskhet, småsinthet och
misstänksamhet än mannen. Det är sorgligt – men sant.
Mannen kan vara brysk, torr, alltför vetenskapligt
svårförstådd, men ganska sällan småaktig och orättvis. Bland de
duktiga lärarne var professor Johan Wising, som på den tiden
var docent, en av dem, vilkas undervisning jag höll styvast på,
även om den ibland föreföll något torr. Men jag gjorde mitt
bästa för att göra honom heder – vilket lyckades betydligt
bättre i franska än i tyska – de båda ämnen vari han
undervisade. Han lär sedan ha fällt några både vänliga och vackra
yttranden om sin f. d. lärjunge, men han lär också ha varit
ledsen för att jag ritat en karrikatyr av honom – en
lindrig beskyllning, men som jag härmed ber att få rentvå mig
ifrån. Jag kunde helt enkelt inte rita karrikatyrer – annars
är det högst antagligt, att jag gjort det. Däremot har jag
en och annan s. k. »nidvisa» på mitt samvete - men inte
om honom. De drabbade en annan lärare, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free