Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet och Hamiltons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekar i hennes rum. Längre fram fingo vi ibland tillåtelse
att skicka efter en liten pojklekkamrat, som Ebba kände.
Det var den unge Edward Lagerbring, son till general
Lagerbring, som skulle förhöja stämningen. Men sanningen att
säga var han både blygare och stillsammare än vi flickor,
vilket inte hindrade, att vi voro förtjusta över ombytet.
»Gamla» friherrinnan, som vid den tiden kanske ej var så
gammal, såg man inte mycket till. Hon var klen och höll
sig mest på sina rum. Men då hon visade sig – i
spetsmössa och eleganta, vida klädningar – var hon alltid
vänligheten själv.
Det trevliga umgänget fortfor ända till dess baron Nils
tagit sin studentexamen och hela familjen avflyttade från
Uppsala. Inte många år senare samlades de dock där ännu
en gång för att fira baron Nils’ bröllop med den strålande
vackra fröken Ellen Stiernstedt, dotter till baron Lars Oskar
Stiernstedt.
Jag hade ofta sett och beundrat henne under mina
besök hos Gyllenstiernas, där hon var äldsta dotterns,
Elisabeth, bästa vän. Nu fick jag se henne som brud skrida
fram under domkyrkans höga valv. Ett vackrare brudpar
och ett par vackrare brudtärnor än Ebba och Elisabeth vore
svårt att uppleta. Jag minns, att tärnorna voro klädda i en
egendomlig kombination av milt ljusblått och milt guldfärgat
– färger som ingingo i familjevapnet, och att Ebba föreföll
mig som en skön egyptisk prinsessa. Hennes långa, mörka
hår var utslaget, endast prytt med två band, som höllo det
tillbaka över huvudet, och hennes vackra uttryck och
kungliga hållning skall jag aldrig glömma. Strax efter bröllopet
lämnade de åter Uppsala. Sedan dess har jag endast råkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
