- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
26

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jubelfesten 1877.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag hade i all tysthet föresatt mig, att också jag skulle se
min far förrätta den märkvärdiga akten. När alla hade gått,
kilade jag ensam i väg till domkyrkan. Väl framme vid
kyrkans huvudportal hade jag tänkt, att jag obemärkt kunde
smyga mig in. Det blev emellertid ingenting av med den
saken. Två soldater med gevär posterade vid kyrkporten.
Dem kunde ingen dödlig krångla sig förbi. Men när jag
tittade upp på de väldiga bassarne, kände jag igen den ene
av dem. Han var bror till vår snälla Anna, kokerskan. Jag
hade ofta sett honom i vårt kök och var till och med »du
och bror» med honom. Jag förtrodde honom, varför jag
sprungit dit, och han viskade något till sin kamrat. Och så
togo de hederliga pojkarna och lyfte upp mig i »gullstol»,
och med en arm om halsen på var och en av dem såg jag,
över den packade mängden, ända längst in i kyrkan.

Långt, långt borta såg jag min far som en liten mörk
silhuett uppe vid högaltaret. Han talade högt och tydligt
– jag kan ännu i dag höra klangen av hans röst, som ekade
genom den djupa tystnaden – men orden förstod jag inte,
ty han talade latin. Så lyfte han armarna. Han höll en
lagerkrans med båda händerna. Det var doktorskransen.
Och nu såg jag en liten, liten skepnad, som böjde sig framåt,
i det min far satte kransen kring hans huvud. Om det var
Ibsen, lämnar jag därhän. Kanonerna saluterade, klockorna
ringde och dånade; inne under de oändligt höga valven sutto
människorna, stumma och högtidliga. En stund innan
ceremonien var slut, gled jag ned på marken igen och sprang hem.

Ett annat vackert minne från Jubelfesten är synen av min
mor, sådan jag såg henne en dag, då hon stod färdig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free