Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr lagmannens kommissionär åberopar sig en Wiensk tidning
att försvara tvånget; han torde då ej misstycka, om jag åberopar mig
en annan ifrån Florens af den 15 April 1776 med större bifall af
menskligheten att skydda dess rätt: „1 några få år har folkmängden
derstädes ögonskenligen tilltagit; NB. hvarest ock menniskor få lefva
utan tvång och förtryck, der ökas de nödvändigt“. Kan denna sanning
ännu nekas? „Denna grundsats har vår upplysta regering ständigt
för ögonen“, heter det vidare; „den bär ock med skäl det namn, att
vara upplyst. Det är storhertigen Peter Leopold, en broder af
regerande kejsaren i Wien, som förer ett sådant regemente, beundras af
vårt slägtes vänner, och välsignas af de igenom friheten uti hans
länder uppkomna tusendetals nya varelser“. Hör ännu mera, min läsare
af denna vackra avisan: „en och hvar NB. handlar och lefver här,
nemligen i Toscana, efter sitt tycke, under skydd af lagarna“. Det
är ju sjelfsväld, ropa våra inskränkare. Andra säga: nog kan folket
ökas, men de måste ju dö i elände, om regeringen icke tänker på.
utvägar för dem att föda sig. Men huru har det gått i Toscana?
Jo, år 1767, då inskränkningsprincipen ännu var rådande, dog en Stor
hop menniskor der af hunger, fast regeringen lät utdela ibland de
nödlidande spanmål för mera än 500,000 romerska daler. Men sedan
denna friheten skänktes inbyggarena, att få sörja för sig sjelfva, har
sådant icke händt, ehuru svårare missväxtår infallit; hvarest ligger då
orsaken härtill? Den uppgifves tydligen: „de senare åren“, heter det,
„har vår milde regent lossat NB. alla dessa fjettrar, och denna frihet
har Toscana att tacka för sin nuvarande sällhet“. Mån detta icke
bevisar mera än Wienska avisan?
Jag beskylles orätt af herr kommissionären att ej hafva trott
herr lagman Antonssons uppgift af 80,000 lösdrifvare i riket; jag tror
väl mera, nemligen att deras antal kunde stiga till 2 à 3 dubbelt så
många, om herr lagmannen finge blifva ombudsman i denna sak att
hålla husvisitationer i riket efter detta kontraband. Jag har allenast
påstått, att han icke bevisat sin uppgift, ty hvad har rikets mantal att
göra med lösdrifvare? Eller äro de ock lösdrifvare, som bebo
mantalen? Eller månne icke i städerna äfven kunde ertappas något af
denna förbudna vara?
Hvad herr kommissionären, såsom en sig ålagd skyldighet,
upphöjer herr lagman Antonssons karakter, dervid har jag för min del
icke att erinra mera än det gamla ordstäfvet, att der godt vin finnes,
behöfves ingen skylt; annars kunna hans dubbla anmärkningar öfver
min pièce, jemte hans höfliga svar i Dagligt Allehanda icke illa passa
dertill, såsom tydliga profbitar af hans stora medborgerlighet, ömhet
och menniskokärlek, och jag tror det samma som hans kommissionär,
att han med dem nog rensopat för sina dörrar. I allt detta håller
jag med honom.
Men då han kommer ut på lärdomsfältet, och beskyller mig hafva
utgifvit tvenne arbeten vid 1765 års riksdag, som strida emot hvar
andra, nemligen ett som kallas Källan till rikets vanmagt, och ett
annat om varuvärde och mynt, då råkar han värre ut. Han röjer först,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
