Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af skriften der skråämbeten på olika tider blifvit olika ansedda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*om de dagar skulle förkortas, som för ungdomens idoghet, stadighet,
omsorg och betänksamhet, samt foglighet och sannskyldig kunskaps
vinnande nu helgade äro, så skulle han blifva vårdslös, fåfånglig,
slösaktig, storgod och inb il sk“. Här svaras, att naturens ordning ju då i
denna delen lemnas sitt fria lopp, när skråordningarna upphäfvas, hvilka
som bommar och stängsel hindra dess helsosamma verkan; naturens
ordning med menniskor är den, att den flitige, skicklige och måttlige
arbetaren vinner föda och tillräcklig utkomst, då den late, dumme och
liderlige lider nöd. Eger hvar och en frihet att efter snille och böjelse
i hvaijehanda näring försöka sin lycka, så vinner den först nämnde
endast sitt syftemål, ty han gör det bästa arbetet för skäligaste betalning,
vinner allmänhetens förtroende och drager näringen till sig; den
mindre skicklige gläds hos denne (som för egen nytta och af
mennisko-kärlek bemöter hvar man väl) att arbeta för dagspenning; den liderlige
och late deremot eger ingen fristad; hunger och elände tvinga honom
ändteligen att lemna den näring, till hvilken han är oduglig, och nödga
honom, utan värfvaretvång, frivilligt att blifva soldat eller båtsman,
hvarest, igenom nödig eftersyn, en som ej förstått att styra sig sjelf
ofta blifvit förvandlad till en för riket nyttig lem. Då vinner
allmänheten på alla dess medborgare, när efter naturens Ma lagar, utan
tryckande tvång och utan skyddande privilegier, en hvar drifs till det rum
han i allmänheten skickligast intaga kan; men allt för lätt kan
deremot vid närvarande inrättning hända, att den liderlige vinner mästerskap
framför den det bättre förtjenar, — detta kan icke bestridas, i fall
man ej tillägger dessa skråmästare mera insigt och mera oveldighet, än
domare i allmänhet ega. En liderlig kan vinna en mästareenkas eller
dotters tycke; en liderlig kan händelsevis hafva penningar, han blifver
mästare; sådant kan missgå en beskedlig, han blifver följaktligen intet;
den som blifvit mästare, skyddas af skråembetet, deltager i alla deraf
flytande förmåner, har säkert arbete, dryg arbetslön och kan, om han
ej dess mer hatar sig sjelf, hålla ut hela lifstiden igenom, under det
att flitige och beskedlige arbetare sucka och träla i hans verkstad.
Vidlyftighet är onödig, då daglig erfarenhet bestyrker sanningen.
3:o.
Kronan har aldrig tagit sitt arbete af skråhandtverkare utan så
dryg betalning, att dess arbete alltid varit eftersträfvadt som en säker
vinst; hvarföre skulle då ej kronan finna samma handräckning af de
efter skråordningarnas upphäfvande i hvarje ort befintliga mästare?
Det är ju bevist, att dessa då nödgas vara mer måne om förtjenst än
nu, och kronan måste äfven dervid vinna, ty i det ställe, att nu, då
ett kronoarbete uppå viss ort skall förfärdigas, det der befintliga skrå
lätteligen inom sig afgör att det samma ej för mindre än så stor
arbetslön emottaga, så bortgifves det då på offentlig auktion till den,
som minst fordrar för det till förfärdigande inom viss tid af kronan
utbjudna arbetet. Säkerhet för kronan kan ej heller fela, då under
magistratens eller andra embetsmäns inseende, till entreprenören och
dess associerade ej mera tillverkningsämne i sänder utlemnas, än det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
