Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under förevändning, att kronans inkomster förminskas, som af dem
likväl hör ersättas på hvad sätt som helst, hvilka undfå någon frihet.
I lika måtto kunna de författningar ej annars anses, än för
skadliga, hvilka upphjelpa den ena näringen på den andras bekostnad, i
synnerhet de mindre nyttiga framför de nödvändiga; utdela förmåner,
privilegier och premier för silkesmaskar, tobaks- och
färggräsplanteringar och manufakturvaror och taxera dertill jord- och hemmansbrukare;
utvidga handel och sjöfart,- utan att märka, hvad det verkar på andra
näringar; anse vissa städers uppkomst för rikets uppkomst, med flere.
I detta ämne finner läsaren mera i den nyligen af trycket utkomna
och flere gånger åberopade skriften, kallad Den nationala vinsten i 15
och följande §§. Jag är med flere solklara exempel i stånd att visa,
huru just af en sådan tvungen reglering de allra största hinder
uppkommit i näringarna, och de allra kostsammaste processer och
vidlyftiga rättegångar, som ej annat kunnat, än gripa våra näringar an, suga
musten utur dem, så att en stor del aftynar, sedan de för hårdt blifvit
åderlåtne, och med sin svett underhållit och sysselsatt alla rikets
domstolar och embetsmän.
Hvad menar väl läsaren den bekanta långvariga tvisten emellan
skomakare och skoflickare i Stockholm allena har kostat båda dessa
embeten alla instanser igenom, om hvad som med rätta hört till
hvar-deras profession, då skomakare-embetet för en enda helt kort inlaga
till kongl. maj:t betalt öfver 100 plåtar? Eller en annan härstädes
gulddragare och snörmakare emellan, derom: hvilkendera tillkommer
rättigheten att sälja galoner? Om vi ponera, att dessa och andra
dylika tvistigheter kostat flere tunnor guld, så frågar jag med skäl: hafva
icke samma penningar gått utur näringarna och måste saknas antingen
hos dessa näringsidkare, eller ersättas hos dem af de öfriga rikets
medborgare, som förbruka deras varor? Har det förra skett, så äro de i
samma mån utarmade i en rättegång, som aldrig existerat, om ej
skråordningarna privilegierat dem framför andra till sina näringar, men har
det senare händt, så äro deras tillverkningar så mycket uppstegrade:
huru blifver det då möjligt, att våra handtverkare skola kunna hålla
pris med utländingen i sina tillverkningar ? Mån holländaren och
engelsmannen, utan skråordningar, ej tillverka rätt så goda varor, som
någonsin i Sverige, och äfven för ett drägligare pris? Mån naturen
sjelf utan lagarnas tillhjelp i England ej allenast indelt urmakare till
särskildt handtverk, utan äfven arbetame inom samma embete uti 10 till
15 särskilda klasser, af hvilka den ena aldrig befattar sig med den
andras göromål ? Hvilket likväl i ett folkfattigt land med de allra
strängaste författningar ej låter sig göra, utan samma näringsidkares
undergång, men [som] genom arbetarenas tillväxt utan någon författning
gör sig sjelft.
§ 84.
Låt oss gå litet vidare. Skråna, ehuru de på detta sättet plågas
af hvarandra, kunna dock någorlunda berga sig, i anseende till sina
omskansade rättigheter emot den ringare delen af nationen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
