Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles efter hans system, som författningame denna tiden blifvit
tillskapade, och följaktligen sjelfva handelsrörelsen. År 1536 blefvo
Lti-beckame förbjudne att exportera svenska fetalievaror, oansedt de i
öf-rigt ännu egde frihet att hos oss idka sjöfart; hvarigenom
viktualie-för-säljningen hlef till en stor del afbruten, och den folkmängd, som
der-ntaf hade sin näring, om det var dess endaste, [blef] försatt i armod;
men var det allenast en bigren, förlorade den dervid sin uppmuntran,
och samma gren kunde ej annat än tvina bort, till en obotlig förlust
för riket.
Konung Erik XIY:s Stockholms stad förunta privilegier af den 12
April 1563 § 32 innehålla uttryckligt förbud emot handel uti olaga
hamnar och allt landsköp, som Stockholms stad och flere städer i
riket länder till stor skada och hinder.
Se vi på anstalterna inom städerna sjelfva, behöfver jag blott
å-beropa mig konung Johans stadga emot oskick i städerna af den 10
Mars 1570, som i 2 och 3 §§ innehåller, att ingen i Stockholm får
[upp]handla något utländskt gods, innan konungens förordnade egna
köpmän hafva annammat till konungens eget behof, hvad som kunde
behöfvas, [samt i] § 4 att ingen månglerska fick sitta på gator och
gränder, utan allenast på Stortorget etc. Samme konung förnyade i sin
resolution på Stockholms stads besvär af den 24 Februari 1573 de förra
stadgame om landsköp och viktualiers utförsel, och 1587 inskränktes
norrländska handeln till att understödja Stockholm vid sin
stenhusbyggnad, hvilket understöd af de norrländska städerna nu på 178 års tid
utgjort en summa, som vida öfverträffar alla sammanskott och
stamböcker, som någon afbrunnen kyrka, stad eller kloster allt sedan
kristendomens höijan någonsin kunnat få i Sverige.
§ 55.
Om kritikus vidare behagar se på de författningar, som äro gjorda
i sextonhundradetalet, så skall han finna dem i det närmaste vara gjorda
efter samma handelssystem, som han söker att försvara. De gå derpå
ut att afhålla utländingar, att hjelpa upp några vissa städer på de
andras bekostnad, och att hålla de andra, skadeslösa på rikets depens.
Handelsordinantien af den 12 Oktober 1617, som de följande tider i
vår handel är följd såsom en grundartikel, är derpå ett ovedersägligt
bevis. Första § afskär alldeles utländska handelsådran för svenska
sjöstäder, utom de der uppräknade 15 stycken, som likväl ovedersägligen
blifver den förnämsta källan till rikedom. Fjerde § inskränker stader
nes i Norrlanden rörelse och handel endast pä ¡Stockholm och Åbo.
Ingen var så blind, att han icke såg, huru tungt detta ok skulle
bUfva för de norrländska städerna att bära, framför alla andra rikets
handlande. Det undgick ej heller den store konungen Gustaf Adolfs
uppmärksamhet i samma ordinantia, ty [i] § 5 heter det uttryckligen:
„På det Norrlands städerna måge vid magt blifva, och genom
föregående § icke alldeles handelslösa, som annars ofelbart måste hända, så
vele vi härmed strängeligen förbjudit hafva alla andra olagliga hamnar
i Norrlanden, i så måtto, att ingen efter denna dag skall drista sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
