Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va sand och sten till barlast i stället för salt, finnes aldrig omnämdt i
produktplakatet, men blef väl en påföljd deraf.
Kritikus visar dernäst, att auktor gjort sjelfva saken till en dess
påföljd, eller förklarat idem per idem, i det han skall sagt påföljden af
produktplakatets verkställande hafva varit, att samma plakat blef
verk-stäldt. Härvid äro så många oredor förelupna att jag, ej utan att ömma
kritici frejd hos allmänheten, af kärlek för sanningen nödgas upptäcka
dem. 1) Nyttjar han den här näst förut omnämnda egenvilliga tillsats,
sig till förmån på auktors räkning.
2) Har han haft den olyckan att ej begripa skilnaden emellan en
författning och dess verkställande, bud och efterlefhad, utan gör dem
till ett och det samma, och [har] således glömt bort, hvad han pag. 5
sjelf anfört af stora deputationens instruktion, att goda lagar kunna hafva
en elak verkställighet, hvilket vore orimligt, om lag och verkställighet
vore ett och det samma. Mån holländames utestängande, som icke ens
nämnes i produktplakatet, är ett och det samma med sjelfva plakatet?
då hade de nödvändigt måst ske på en gång, i det stället man vet, att
plakatet kom ut 1724, men verkställigheten ej förr än 1725. 3) På-
bördas auktor [att] hafva talt om verkställigheten, i det ställe han haft
att göra med påföljderna, hvilka väl i många mål stöta till sammans,
men i allt för mycket äro åtskilda från hvar annan. Det senare är
mera vidsträckt och innefattar äfven det förra.
Slutligen beskylles auktor på samma sida för en uppenbar
peti-tio principii i det som här ofvanföre finnes omrördt. Här röjer kritikus
allt för mycket sin logiska styrka. Petitio principii kallas, när man
antager det för en grundsanning att bygga sina följande bevis uppå,
som alldeles icke kan [som sådan] antagas, utan är egentligen det
samma, som allra först borde bevisas; hvaruppå vi längre fram af kritici
egen skrift få de tydligaste exempel. Men låt oss nu se, huru detta
här passar sig.
Kritikus och auktor äro på detta ställét, hvad sjelfva saken
beträffar, af enahanda tanke, ty sedan kritikus anfört auktors ord, säger
han sjelf: „afsigten med produktplakatet var ju ingen annan“,
nemli-gen, än den auktor der på stället anfört, och vidare: „produktplakatet
gick ju helt och hållet derpå ut“ etc. Här äro ju icke flere än tvenne
satser nämnda, nemligen att ett produktplakat blef utfärdadt, och att
utländingama till någon del derigenom utestängdes; båda medgifver
kritikus: hvad må det då vara för en falsk eller obevist sats, som här
på stället är antagen? Petitio principii måste således vara en term, den
kritikus uppsnappat under någon diskurs af en logikns, utan att förstå,
hvad den hafver att innebära. Och detta vare nog sagdt om kritici
sätt att argumentera.
§ 42.
Hvad kritikus pag. 19 förmäler om den andra påföljden *f
plakatets utfärdande, att den samma är obevist, så läses beviset likväl strax
efter de af honom anförda orden: att holländare och engelsmän blefvo
nödgade, att sälja sina varor dyrare; der står tydligen Nb. att „sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
