Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 1.
Att hvar och en nation har vinsten till hufvudändamål för sina
ekonomiska och politiska författningar, är ovedersägligt; men om vi
öfverväga de utvägar, som hvar och en vidtagit att ernå det samma,
märka vi en otrolig skiljaktighet.
Alla täfla med hvarandra att hinna, först fram; men de taga olika
kosa och föra helt andra segel, då likväl nästan samma vind blåser uti
dem alla.
De äntra med hvarandra om lofven och bruka särskilda
sjömansgrepp att stöta på hvarandra, fast de hafva rum och djup nog att segla
i bredd. Det ser ut, som ibland det ena skeppet, ibland det andra
vore utan lots och styrman.
Ingen kan neka, att här arbetas af olika grunder. Antingen
håller icke kompassen strecket, eller är fel uti sjökortet.
En ny visare lägges här för läsarens ögon. Den är helt liten,
på det hvar man må kunna bära den i fickan. Den är ock ny, sade
jag, ty han träffar knappt in med någon i Europa. Jag tror den
äfven vara säker, emedan jag sökt bygga den på skäl och förfarenhet.
Låt oss först blifva ense om orden.
§ 2.
Nation är en mängd af menniskor, som förenat sig att i skygd
under högsta magten, genom tillhjelp af embetsmän, få söka sin och
sina efterkommandes välmåga.
Menniskan mår väl, då hon njuter sina nödtorfter och
beqvämligheter, hvilka efter vårt allmänna talesätt få namn af varor. Naturen
är den, som framalstrar dem; men de komma oss aldrig till gagns utan
arbete.
Behofven äro mångahanda, och ingen har gifvits, som utan
andras tillhjelp kunnat förvärfva sig helst det nödvändiga, och knappt
någon nation, som icke tarfvat den andra. Allmagten har sjelf gjort vårt
slägte sådant, att vi skola hjelpas åt. Hindras detta gemensamma
biträde inom nationen eller utom henne, så sker det emot naturen.
När vi byta dessa varor oss emellan, får det namn af handel, och
de slags varor, som allmänt åstundas och emottagas, äro guld och
silfver, hvaraf större eller mindre stämplade delar kallas penningar, som
blifva måttstocken till andra varors värde.
Ingen vara är sådan, att den icke kan genom handel omvexlas
uti dessa metaller, och ingen kan heller fås, i brist på andra för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
