Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, och nu tyckes det vara för sent, att knyta igen pungen, sedan
penningarna firo borta. Men det är onekligt, att hade Österbotten drifvit
någon utländsk handel och haft denna tiden mera begrepp om
vexel-kursen, än som nu kunnat ske, låge der ansenligen mera redbart mynt
hemma än nu. Men få hafva det vetat, ingen torts tala, än mindre
skrifva derom af fruktan att anses för upprorsstiftare; och [man har]
således nödgats lemna sina medborgare, — hvad säger jag? hela sitt
fädernesland att jemmerligen spolieras. Men skola ändtligen
lurendre-jerier följa med en större handelsrörelse, så måste de vara störst i
hufvudstaden, der största rörelsen är, och det ock går säkrast an. Ty
slipper ett utländskt fartyg en gång ut ifrån Stockholm, så kan det
inom några dagars tid vara i Petersburg, Danzig, Ltibeck, etc. utan att
mera frukta för någon visitation, men på våra gränseorter går det
intet så fort, ty lurendrejare måste taga många nattläger hos andra, som
se hans varor. Är [der] en enda, som Töjer honom, så är han olycklig.
Derföre måste Stockholm i detta afseende mera vara en gränseort än
Österbotten. Det torde gå långt lättare att ifrån Stockholm föra en
skeppsladdning plåtar eller slantar och sälja dem till ofvan nämnda
styckgjuteri, (som kan betala fem sedelöre för hvar slant, då ingen i
Sverige kan gifva derför mera än 3, högst 3 Va sedelöre), än en enda
fjerding slantar från Österbotten.
§ 59.
Mera hinner jag denna gången intet. Detta kan ock göra till
fyllest till mitt ändamål.
När jag hörde norrbottningarnas segelfrihet med mycket allvar vid
sista riksdag bestridas, väntade jag att få se, hvad slags grunder man
brukade dertill, och då jag vann min önskan, förtröt det mig vid deras
genomläsande, att en sak af sådan beskaffenhet som denna, skulle med
så intagande skäl bemantlas för allmänhetens ögon. Då såg jag mig
förbunden min fosterbygd och [mina] medborgare att på ett för
allmänheten begripligt sätt upptaga och nagelfara alla de skäl, som jag
kunnat öfverkomma, och utmönstra det, som med sundt förnuft finnes
stridigt. Med hvad framgång detta af mig skett, lemnar jag under ditt
omdöme, min läsare. Har du dervid känt dig öfvertygad om det du
intet förr trott, så läs det en gång till och märk, om här är bedrägeri.
Märker du det intet, så vet, att det är sanningens kraft, som gifver
henne seger. Harmas du häröfver, så stilla dig. Och tror du annat,
så visa, att det är grundadt. Så dristig jag är, då jag har sanningens
medhåll, så handfallen blir jag, då den hvälfver åt andra sidan. Gör
intet hufvudsak af biomständigheter, utan angrip kärnan utaf saken.
Handla intet uti gåtor, inbundna ord och hemligheter, ty hvarken är
jag eller vårt allmänna några spåmän. Myndigheten röjer styrka, men
den gifver ingen öfvertygelse. Och litar du endast deruppå, så spara
ditt omak att skrifva, ty då vet jag, att du utom dess vinneradina
af-sigter, och vi trugas att tro, det „en skadlig anläggning rättfärdigas af
en lycklig utgång“, som en jesuit för några år till baka ville lära sin
discipel i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
