Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att brist på dem yppat sig nog ofta, kan ingen neka. TiU bevis
derpå vill jag allenast anföra höglofl. ridderskapets och adelns
betänkande deröfver af den 24 April 1762. Orden lyda så:
„Den brist på salt, hvaröfver ifrån åtskilliga rikets landsindar
blifvit klagadt, och i synnerhet så högt skall trycka en del af
Oster-och Yesterbotten samt Finland, att många icke ens för sedlar och knappt
för kontant skiljemynt kunnat fä några marker, har förekommit
ridder-skapet och adeln så mycket mera eftertänklig, som denna vara för
■allmänhetens lifsbergning och fiskerierna är så oumbärlig, och samma
brist ökat sig just i en tid, då ständerna länge mödat sig den afväija, oeh
de hemma varande med åtrå väntat på riksens ständers kraftiga åtgärd
■att bota en för allmänna folkhopen så svår olägenhet“.
Men hvad föjjer häraf? Eller hvem vill man skylla derför? Det
är’ många omständigheter, som stöta till sammans deruti, säger man.
Bår just Stockholmsbon derför? Rätt så, man vill väl göra en
hemlighet också af salthandeln, och tillskrifva öfverflöd, brist och dyrhet
på salt något underligt, för allmänheten osynbart och likväl på dem
kraftigt verkande väsende, som svårligen kan hållas inom skrankoma,
ungefär likadant, som man vill göra af vexelkursen. Det var väl
på-hittadt. Jag har dervid nästan ingenting att påminna, mera än att
detta underliga djuret, som gör så mycket [skada] hos oss, äfven bör
få ett namn, hvaraf vi känna igen det. Jag tycker det bör heta
öfvermagt.
§ 37.
Men hvar skola vi fö igen detta underliga djur ? Det måste
nödvändigt återfinnas antingen utomlands eller inrikes. Med intet sken af
sanning kan påstås, att uti salthamnarna utomlands varit verklig brist
på denna vara mera nu, än förr. Intet bevisligt hinder har heller
blifvit af utländingama lagdt emot dess utförsel.
Ingen bör heller tänka, att svenska sjöfarten vore utomlands så
ringa, att den ej hunne förse riket med detta behof af högsta
nödvändighet. Stockholms stad vidgår sjelf, att frakthandeln utomlands
är en profitabel handelsgren för riket. Är det antal saltskepp, som nu
segla med denna vara, otillräckligt att förse landet, så kunde ju så
många af de för frakter löpande skepp läggas till de förra att föra
salt, så derpå ingen brist mera kunde yppas. Det olycksdjuret måste
derföre fås igen inom riket; vi bära det i vår egen barm.
Saltkontoret har vid dess inrättande åtagit sig intet allenast att
förse sig med tillräcklig qvantitet af salt, utan ock utföst sig att
sälja det till 18 daler k. m. tunnan. Men huru har man hållit denna
förbindelse? Ju mindre salt det är inne, ju mera kostar det; det är
således ingen förmån för kontoret att hafva mycket af det slaget.
Frakthandeln utomlands är mera importerande, än att segla hem med salt
och sälja det för ringa värde. Hvem kan då pålägga mig att gå utur
mina egna fördelar, tänker man. Och så är det ock, det har ingen
kunnat gör& det heller, [och] det är just derföre det nu går, som det
kan. Hvem skall undra på, att saltet är dyrt? säger du. Vexelkursen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
