Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäste hela ordinantien falla, i det uppstäderna strax skola begära igen
deras fria seglats“.
Har nu samma § uti den senare ordinantien blifvit utelemnad eller
omstöpt, så har dock sjelfva sanningen och rättvisan, som aldrig tål
nägon ändring, måst blifva orygglig.
Se, sä har nu Stockholms stads handel och tillväxt, i stället för
att sätta uppstäderna i stånd, i långliga tider, men mest i de sista
140 åren, genom sin egen förkofran i skygd af lagarna arbetat indirekte
på uppstädernas undergång, fast det intet gått lika fort och lätt med
dem alla, allt som tillfällen och beqvämligheter banat en mer eller
mindre öppen väg dertill.
Men hvad man säger, [att] Stockholms stads handels till- och
af-tagande bero uppå den tillförsel, som sker ifrån andre städer, så
ehuru-väl det aldrig kan nekas, är likväl här näst förut [uti] § 18 tydligen
bevist, att i Stockholm, så länge handeln är otvungen, nödiga
förtärings-eller handelsvaror aldrig kunna tryta. Alla fria handelsstäders exempel
i Europa gör det ovedersägligt.
§ 20.
Vi hafva nu varit [in]begripne deruti att visa den skada, som
tvång i handel åstadkommer för ett rike, men våra motsägare beropa
sig immerfort på handelsordinantier och särskilda privilegier. Huru
liten rättighet dessa tillägga Stockholms stad att i all handel allena spela
mästare så in- som utrikes, är [i] §§ 5, 6, 7, 8 och 9 tydligen visadt.
Kom derföre min läsare, och låt oss nu se litet längre in i saken, huru
vida sådana handelsordinantier kunna anses för det allmänna och hvar
enskild nyttiga. De hindra vissa städer, antingen från all utrikes eller
någon inrikes handel. Det förra ödet undergå alla uppstäder, och det
senare hörer öster- och vesterbottningama allena till.
Uppstäderna ligga antingen så till, att de icke ens räcka till sjön
— utan genom stapelstäderna, — eller ligga de utmed saltsjön och
segelbara farvatten.
Hvad nu de uppe i landet liggande uppstäder beträffar, säger jag,
att handelsordinantien i detta afseende är för dem alldeles onödig. Ty
när någon uppstads borgare transporterat sin till utländingen säljbara
vara till stapelstaden, och derifrån enligt förordningen af år 1724 får
äfverföra den hvart han behagar, utan större onera, än dem
stapelstädernas inbyggare sjelfva kännas vid, har han sannerligen allt hvad
han kan begära. Naturen har sjelf bundit honom vid denna vägen,
dertill behöfves ingen ordinantia.
Men ligga uppstäderna utmed sjön eller segelbara farvatten, genom
hvilka naturen banat dem en beqvämligare och genare väg att idka
utländsk sjöfart, och de icke dess mindre genom handelsordinantien
tvingas att taga en större eller mindre afväg till stapelstaden, det är en
sak af ömmare beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
