Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräck för hela Europa. Dess regenter hafva följt Romuli exempel,
gjort sitt rike till en fristad för alla flyktingar, bland hvilka de
Salz-bnrgiska intet voro de minst betydande. Konnngen bygde npp hus för
främlingar, understödde andra med förlag att bygga med. Han oroade
icke gerna någon för samvets- och religionsmål, han lemnade alla
burskap med uppräckta händer, och någras lycka skockade en otrolig mängd
dit. Lagarna fingo eftertryck och det arbetades icke förgäfves på
rättegångars förkortande, att en och hvar med minsta tids och penninge spilla
skulle få njuta sin rätt.
En samling af många slags folk, bland hvilka en stor del
hvar-ken af samvete eller religion hålles inom skrankoma plägar anses
omöjligt att göra till nyttiga medborgare, men han har visat att det icke är
dygden allena, som kan göra en menniska laglydig, utan att lagarna
och deras handhafvande böra åstadbringa en politisk dygd.
§ 9.
Nu är tid att gå närmare till sjelfva saken. Af det som anfördt
blifvit, är alltså bevisadt att tvånget endast är och förblir rätta orsaken
till alla utflyttningar. Läsare, som med tålamod följt mig i andra
riken, tröttas nu icke att se, huru det står till hemma.
Oss äro för ögonen vittra mäns skrifter, som söka intala oss att
Sverige vore i fullkomligt välstånd; andra åter af lika fräjd vilja
inbilla oss tvärt om. Men vi få icke lof att bygga på myndighet, ty
endast skäl måste nu afgöra saken.
Att klagan och missnöje höres i alla samqväm, tör ingen ibland
oss neka [och] klagan har alltid något förment tvång till sin grund; ehvad
tvånget är verkligt eller inbilladt, åstadkommer det nödvändigt
utflyttningar. Är det senare [fallet], måste nationen upplysas, att folket känner sin
välmåga, ehuru förfarenheten snart plägar rätta den inbillningen. Men
händer det förra, böra såren upptäckas och af ömt och redligt sinnade
besigtigas, på det läkemedlen måtte inrättas och afpassas efter sjukdomens
orsaker och utbrott.
Att det ingalunda är blotta drömmar, som gör vår nation så
ledsen vid sitt fädernesland, utan märkliga och allom synbara olägenheter,
lärer af det följande kunna nogsamt slutas.
Lika hvart åt vi vända vår eftertanke, står tvånget för våra ögon.
Somliga olägenheter se vi angå en större eller mindre del af rikets
inbyggare, andra åter deremot äro mera allmänna.
Ett rikes lemmar äro antingen närande eller tärande. Hvardera
hafva sina enskilda svårigheter att göra med. De förra utgöra
egentligen styrkan, de senare göra den brukbar i ett rike. Näringarna
äro många och hvar och en har sina tvång, icke annorlunda än hvar
jordens växt har sin egen mask och frätare. Bland näringarna är
jordbruket det första, yppersta och nödvändigaste, och ehuru naturen
ingalunda har vanlottat oss häruti, arbetar det nästan under oräkneliga
svårigheter, så att det icke ens kan falla en eftertänksam underligt,
hvarföre det icke högre rest sig ibland oss, utan fast mera huru det
under så svåra och många tvång kunnat berga sig sådant som det nu är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
