Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckes af en censor förgäfves utur sin dvala, förr än orsaken till dess
sjnkdom upphörer.
Sanningarna hafva en intagande kraft på menniskohjertat, allenast
de fritt och otvunget få bestråla det samma, men mörker och
fördomar lemna det känslolöst.
Sist hvad angår stafningssättets och svenska språkets reglerande
af censor, bör utskottet erinra, först att sådant aldrig härtills blifvit
af censor iakttaget, hvarom alla inkomna svenska skrifter bära ett
ojäfaktigt vittne; och i sanning synes förmynderskapet öfver rikets
modersmål, skrif- och stafsätt vara för en censor i hela riket nästan
för stort, då andre vittre män ännu ej kunnat sig derom förena, utan
hellre en vetenskaps- eller vitterhetsakademi tillständigt, då stafningen
kunde med tiden vinna den stadga som vederbör. Utom dess blifver
ock en sådan tillsyn i sig sjelf omöjlig, emedan tiden för en censor
alldeles icke tillåter att så noga nagelfara bokstäfveme uti de från
hela riket inkommande mannskripter och än mindre vid korrekturet
hand lägga, hvarutom likväl detta ändamål alldeles icke står att vinna.
I anseende till allt detta kan alltså utskottet för sin del icke
finna, att det som med censurens inrättande blifvit påsyftadt, derigenom
fullkomligen kunnat ernås eller dess vidare bestånd längre vara nödigt.
Dock har utskottet icke blott stadnat härvid, utan vidare vändt
sin uppmärksamhet till de skadliga följder, som med den vanliga
censuren för litteraturen samt riket och friheten ju äro förknippade, hvilka
följder förekomma utskottet så mycket mer ömmande som det med
visshet kan försäkra, [att] orsakerna till rikets nu varande släta
belägenhet förnämligast igenfinnas i mörker och hemligheter, men ingalunda
i brist på auktorer, som velat nationen upplysa. Ty det blifver en
ofelbar sanning, att om trycket varit fritt, hade aldrig det onda
kunnat hända, som satt vårt rike i obestånd, och hvars orsaker kostat
riksens höglofl. ständer vid denna riksdag så mycken tid att uppsöka
och bryderi att afhjelpa.
Emedan skiljaktiga tänkesätt och partier äro i fria stater nästan
oundvikliga, och censor således ej annat kan än vara ettdera partiet
mera tillgifven, blifver det icke mindre visst, att han ock mera måste
favorisera de arbetens utgifvande, som med dess tänkesätt instämma,
än dem, hvarigenom felen hos det parti, till hvilket han sig slagit, för
nationens ögon läggas.
Så länge alltså en censor eger rättighet att öfverse och granska
alla genom trycket utkommande arbeten i riket, är han alltid i stånd
antingen genom förbud eller -ändringar i auktorers skrifter, eller ock
blott genom uppskof af dem, som ej med dess smak äro enlige, att
qväfva många nyttiga sanningar.
Detta blifver alltid för en stat så mycket farligare, hvar så skulle
hända, att ministéren hade i ett eller annat mål med nationen ett
stridande intresse.
Att sådant händt och således ännu kan hända, derom gifva alla
fria staters historier tydligaste vedermälen, och är det bekant, att då
engelska ministéren ville undertrycka nationens frihet, beslöt den samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
