Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle komma olyckligen att upphöra. Utom allt detta skulle ock
det vara att befrukta, det boktryckarne, (såsom merendels olärdt
folk och de der lärt deras metier som en annan sitt handtverk)
försakade att de flesta arbeten till tryckning emottaga, uti
osäkerhet om de derför kunde undgå ansvar eller ej, hvarom en och
annan af dem till herr statssekreteraren redan sig skall hafva
utlåtit, samt dervid äfven yttrat, huru det ville falla dem platt
omöjligt att mägta betala någon för insigt och lärdom känd man,
för det han toge vissa arbeten under enskildt öfverseende, och
att, hvar de än uti kostnaden dertill kunde ingå, de likväl uppå
sådan persons aktsamhet, begrepp och urskilning skulle
emellertid våga hela deras timliga välfärd vid påkommande ansvar, som
alltid stadnade på dem sjelfva men icke på honom; hvarförutan
åt-skillige af dem skola nog tydligen förmärka låtit, det ville de sjelfva
aldrig belasta sig med annat ansvar, än om de utan föregången
laglig censur någon tryckning företaga skulle. Och slutligen
förklarade hr statssekreteraren, att ehuru han ibland alla dem, hvilka
censorssysslan varit ombetrodd, verkligen allra mest skall måst
smaka alla upptänklige vidrigheter, och följakteligen hade i det
afseendet mesta fog och anledning att en så besvärlig och
tryckande charge få afbörda, det såge han sig ej dess mindre böra
oupphörligen tillstyrka sjelfva sysslans varaktighet äfven derföre,
att då en part ej mindre än en skribent torde möta flere slags
svårigheter att utur arkiverne förskaffa sig nödige handlingar, om
hvilka sådane personer ock icke ens torde någon kunskap ega, så
kunde deremot censor regius, der honom blefve uppdragne de
rättigheter, som uti ofvan nämnde måtto projekterade blifvit, alltid
blifva den reqvirerandes man med ej mindre beqvämlighet än
trygghet för honom som åtränger.“
Detta karakteristiska yttrande, som på ett så sällsamt sätt
försvarar censurens och tryckfrihetens grundsatser i samma
andedrag, kan icke rättvisligen till sin halt uppskattas, derest man
icke ställer det i samband med Oelreichs föregående verksamhet
och stora lifsgeming. Ehuru censor, hade han verkligen under
många år varit tryckfrihetens orubblige försvarare i kamp först
mot konungaparet och hofpartiet, som velat trampa rikets besvurna
författning under fotterna genom en gaturevolt, och sedermera
mot kanslikollegium, hvilket begagnade sin myndighet med en först
under Gustaf IV Adolfs och Zibets dagar öfverträffad trångsinthet
och ringaktning för det fria ordets rätt. Efter förtjenst hyllad och
belönad för den förra delen af sin verksamhet, hade Oelreich
deremot för den senare icke njutit tillbörligt erkännande, men
outtröttligt hade han dock verkat i sitt kall, visserligen ofta medelst
mästrande och utstrykningar, men kanske lika ofta med välvilliga
råd och insigtsfull handledning. Om någon hade rätt att drömma
om censurinstitutionens utbildning till ett slags öfverstyrelse för
vetenskap och litteratur, sa var det onekligen Oelreich; felet låg
mindre i personen än i sjelfva idén om ett sådant faderligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
