Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställningen af yttrandefrihetens tidigare historia skall en sådan
öfverblick låta oss uppskatta betydelsen af Chydenii personliga
inlägg i striden.
Schönbergs ståndpunkt i frågan framstår tydligt i det ofvan
intagna betänkandet och ännu mera omisskänneligt i ett af honom
år 1766 till ständerna ingifvet senare memorial, hvarmed han sökte
bekämpa 1765—66 års stora deputations tryckfrihetsbetänkande.
Utan att låta sin öfvertygelse rubbas af deputationens motivering
upprepar han i detta den 27 Sep t. 1766 daterade nya memorial,
att censurens föreslagna borttagande „långt ifrån att befordra
ändamålet af tryck- och skriffriheten, alldeles skulle förhindra den
samma.“ Han åberopar till stöd för sin sats, att censuren
exsi-sterat sedan långliga tider. Icke censuren, utan de lagar, hvilka
bundit händerna på censor och skribenterne tillika, hade hindrat
skriffriheten. När dessa inskränkningar vore häfna, kunde ingen
till ansvar bunden censor göra någon skada, men väl kunde han
befordra friheten, såsom Oelreich hade gjort. Censuren hade
tvenne ändamål, först att förekomma allt som mot religion och
goda seder kunde strida, i hvilket afseende den teologiska
censuren ej vore tillräcklig, och sedan att genom offentlig
auktorisa-tion säkerställa dem, som ville trycka något. I synnerhet hyste
Schönberg farhåga för den allmänna osäkerhet som skulle uppstå
i följd af stadgandet, att hvar och en som skrifver något utan
censur borde sjelf ansvara för sin skrift. Då blefve sannerligen
mycket litet skrifvet. Efter den gällande författningen var enhvar
skriftställare fullkomligen trygg ooh säker för allt tilltal, så snart
censorn satt sitt namn på skriften *). Så snart deremot ansvaret
stadnade på auktor sjelf, vore han ju i all sin lifstid osäker för
olägenheter, ofta för de mest oskyldiga skrifter, och vågade man
icke mera, så vågade man alltid dervid kostnaden af en process.
„Hvilken omtänksam menniska skulle väl för så drygt pris vilja
köpa den mödan att med skrifter tjena sitt fädernesland och sina
landsmän? Förvarar man icke på det nogaste säkerheten för alla
som skrifva något, så sJmfs ock intet annat än lappri, och
skriffriheten blifver vid de vackraste ord i lagen ändock ingen i sjelfva
verket. Nog kan en hop skrifter af föga värde komma ut, kanske
ock en hop mindre omtänksamma skribenter släpa fram en hop
dårskaper, men sannerligen aktar sig icke hvar och en omtänksam
medborgare att i de mest angelägna ämnen säga de för samhället
ganska vigtiga sanningar, om han derför skall hållas i beständig
*) Huru htet detta påstående egde faktisk grund ådagalägger på det
mest ojäfaktiga sätt Forskåls tryckfrihetsaffär. Hans Tankar om borgerliga
friheten hade censors vederbörliga påskrift och godkännande, men författaren
erhöll emellertid flere särskilda gånger föreställning för sin djerfhet, först
af justitiekanslern, sedan af kanslikollegium och konsistorium, och hans
anställning i Danmarks Ijenst torde ej varit utan andel i den skonsamhet som
honom visades. Jmf. Rosenblad, Publicitetens Uppkomst och Öden i Sverige,
Lagus, P. Forskåls lefverne m. fl. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
