Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muntras bäst idoghet, både i det ena och andra. Största
satis-faktion är gemenligen att få den rättighet man önskar, och när
den eges, nyttjas den dock esomoftast minst. När man dessutom
betänker, att städer äro anlagda för landets skull och icke tvärt
om, så kan åtminstone intet tvifvel återstå att bevilja
seglations-frihet för allmogen vid hafskanten, ehuru herr komministern icke
heller ville vara deremot, om den göres allmännare. Derigenom
blifver en gång ett önskligt slut på de långa och kostsamma
processerna i detta ämne, hvarmed undersåtar länge mattat hvar
andra“. Lektor Kraftman var väl böjd för laglig frihet, men ej
för sjelfsvåld. Seglationen borde så regleras, att icke både land
och städer derigenom ruinerades, men bonden tillbörligen hölles
vid plogen; enligt talarens tanke borde således allt förblifva vid
det förra. Prosten Bergstedt yttrade sig varmt för den begärda
rättighetens beviljande; prosten Mathesius framhöll, att
bonde-seglationsfriheten blott borde hafva afseende på landtmannens egen
afvel och förnödenhet; prosten Haartman yttrade sig ytterligare
mot Karlssons memorial. Sedan ännu andra yttranden i saken
afgifvits, beviljade ståndet nästan enhälligt landtmannen frihet att
sjelf eller uti interessentskap fara med egen afvel till hvad stad
inom riket han behagade, till sjös och till lands. — I enlighet
med ständernas uttalande till förmån för bondeseglationen,
utfärdade regeringen också följande år 1766 den 20 Nov. en
kungörelse, som tillerkände landtmannen rätt och frihet till seglations
idkande på alla orter inom riket, att der få afsätta sina varor
och landtbruksafkastningar, på hvad ort och ställe honom
lägligast fölle, utan att denna frihet skulle vara inskränkt inom någon
viss tid på året*).
Hade handelsordinantierna och stapeltvånget äfvensom den
uti rikets ekonomiska författningar öfver hufvud rådande
restriktiva andan gifvit Chydenius första väckelsen till politisk
författareverksamhet, så blef åter hans ledamotskap i fiskerideputationen
den bästa möjliga anledning att yttermera taga i närmare
skärskådande arten af det industriela lif och det välstånd, som
hattpartiet medelst sitt skydds- och uppmuntringssystem hade lyckats
åstadkomma. Vi finna också Chydenius, sedan Källan till rikets
vanmagt utkommit omkring medlet af April 1765, nästan
uteslutande upptagen af sina skyldigheter som riksdagsman och
utskotts-ledamot, hvarpå han mot slutet af Juli månad samma år
framlägger sin nästa broskyr, hvilken på det mest påfallande sätt bär
vittne om vunnen djupare insigt i den ekonomiska lagstiftningen
äfvensom skärpt blick för den sammas brister.
Det är väl värdt att taga i närmare skärskådande 1765 års
ständers fiskerideputations uppgift och verksamhet samt Chydenii
andel deri. Äfven här måste vi dock för redighetens skull lemna
*) Prestaståndets prot. d. 16 och 18 Nov. 1765. Modée, Utdrag utur
Publique Handlingar, VIII, sidd. 7411 och 7412.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
