Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chydenius sin uppfattning af lycksaligheten i förklaringen
af andra trosartikeln. «Hela vårt begär», säger han, efter
att ha anfört orden i Jesu öfversteprästerliga bön (Joh. 17:3),
«syftar ju på intet annat än lycksalighet: all vår diktan och
traktan sysselsätter sig med intet annat än att vinna den;
må vi då icke gå tiil denna himmelska läromästaren och
fråga honom huru vi dock måtte vinna detta alla våra
gärningars endaste ändamål, nämligen vår lycksalighet. Vi
fa ett tydeligit svar därpå i de anförda orden, då vår Frälsare
säger: detta är evinnerligit lif, att vi först känne Gud Fader
och sedan den han sändt hafver, hans enda Son Jesum
Christum». !) I utkastet till inträdespredikningar öfver senare
taflan af lagen heter det: «§ 19. Förmanar dem [åhörarne]
att söka sin lycksalighet ifrån den rätta lycksalighetens
källa, nämligen föreningen med Gud genom en ångerfull
kännedom af sitt intet och nådsökande genom Jesum och
en rätt dygdevandel». 2) — Så vidt jag kan förstå, är detta
den evangelisk-lutherska kyrkans rena lära. Blotta orden
lycksalighet och dygd (såsom ett af medlen att ernå
lycksalighet) känneteckna icke neologin; de äro ord som i den
tidens språk förekomma oftare än nu och därförinnan, men
deras klang måste anses lika äkta kristlig eller evangelisk
med större eller mindre skäl ansetts tillhöra denna riktning framträder dock
neologin i en form, vida olik den som utmärker densamma i andra länder.
Hon bryter icke blott icke öppet med kyrkans lära och ordning, utan bekänner
sig till desamma och intager en högkyrklig ståndpunkt särskildt i förhållande
till de religiösa lifsrörelsema inom kyrkan, för såvida de i någon mån frigöra
sig från det nog allmänt härskande formalistiska åskådningssättet inom den
officiella kyrkliga organismen*. Dr Helander, som undviker att bestämma
begreppet neologi, ehuru hans undersökning just gäller neologins inflytande
i Finland, förtunnar ytterligare det luftiga begreppet genom att låta det
innefatta ej blott den. «rationella» supranaturalismen i Finland, utan äfven den
«dogmatiskt i allmänhet obestämda* [!] (hos Råbergh den «latitudinära») och
den «ortodoxa* (hos Råbergh den «äldre» och den «senare konfessionella»)
supranaturalismen (a. a., s. 30 f.). Man kan fråga: hvad är då icke neologi
i adertonde seklets finska kyrka ? Så vida man icke snarare bör ställa frågan
så: ha vi haft en neologi som är värd att talas om?
J) Hom. Försök, VI, s. 230 f.; jfr III, s. 179.
2) Hom. Försök, IV, s. 356; jfr III, s. 333: «Ty därigenom varda
vi förenade med Gud, som är det högsta goda och själfva lycksaligheten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
