Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändock det onda». Orsaken härtill är syndafallet. «Uti
fullkornlighetenes stånd egde människan under namn af Guds
beläte en tillräckelig kunskap om Gud, det högsta goda,
och om medlen och sättet att ernå och behålla sin
lycksalighet i föreningen med honom. All denna kunskap
förlorades genom fallet».*) Till ny kunskap om Gud kunna
vi komma och från Guds vrede kunna vi räddas endast
genom nyfödelsen i tron på Jesus Kristus, Guds son, och
hans försoningsdöd. a)
Om trons och evangelii förhållande till lagen uttalar
sig Chydenius på följande sätt: «Ehuru lagen är alldeles
oumgängelig vid en människas omvändelse, att känna sitt
fördärf och sin hotande olycka, hvarigenom den nödvändiga
syndasorgen uppväckes, så eger den dock alldeles ingen
lifgifvande kraft, utan måste lifvet upptändas genom trona
på Jesum Christum, hvilken åter verkas endast af evangelio».3)
På ett annat ställe säger han: «Kärleken allena är lagens
fullbordan, och den är en otvungen, en ljuflig själens böjelse» >)
Och på ett tredje ställe: «Lagen visar vår förbindelse emot
Gud att lyda honom: den föreställer oss våra plikter emot
Gud och nästan, våra mångfaldiga öfverträdelser och det
straff vi därmed ådragit oss, men däremot visar oss
evangelium Guds oändeliga kärlek emot oss och Jesu fullkomliga
tillfyllestgörelse för våra synder, och vi fa tillika krafter att
anamma försoningen. Verkan af denna upplysningen är att
vi genom den vinna en tydelig och lefvande kännedom uti
de oss till saligheten nödiga sanningar». 5)
Chydenius polemiserar särskildt mot dem som hålla
lagen för öfverflödig och tron ensam för saliggörande. Han
särskiljer mellan å ena sidan dem som anse lagen vara
gifven Israels bam i Gamla testamentet, men icke längre gälla
i Nya testamentet, och å andra sidan dem «som väl aldrig
1) Hom. Försök, IV, s. 299; jfr VI, s. 148 ff.
2) Hom. Försök, IV, ss. 283, 297 f. o. 320 f.; VI, s. 229 ff.; VII, s. 106 ff.
*) Hom. Försök, VII, s. uo.
4) Hom. Försök, III, s. 150.
#) Hom. Försök, VII, s. 103 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
