Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågor var, såsom det med full rätt sagts, intet stånd
«strängare och kampfärdigare» än prästeståndet.[1] En af dem
som mest bidrogo till att gifva det högvördiga ståndet denna
karaktär var onekligen Chydenius.
Riksrådens entledigande utgjorde den akt hvarigenom
mössorna, så att säga, beseglade sitt herravälde. Enligt
gällande riksdagsordning af 1723 egde ständerna efterse huru
rådet sedan föregående riksdag, så uti in- som utrikes saker,
ställt sina rådslag och sig förhållit (§ 13). Denna granskning
försiggick genom sekreta utskottet eller, rättare sagdt, genom
dess mindre (sekreta) deputation. Fanns skäl till anmärkning
mot rådet eller enskild medlem af detsamma, så skulle
tilltal ske och den skyldige ransakas och dömas. Var saken
af sådan beskaffenhet att den ej kunde blifva «allmänt
kunnig», borde den i sekreta utskottet undersökas och
afdömas, heter det i riksdagsordningen;[2] beslutet meddelades
då ständerna blott till kännedom.[3] Vid denna riksdag fann
det härskande partiet med lätthet anmärkningar mot det
hattpartiet tillhörande rådet, och som anledningarna därtill
ansågos böra hållas hemliga, behandlade sekreta utskottet
saken definitivt. Den 15 augusti 1765 underrättade utskottet
stånden att det förklarat nio riksråd, af hvilka likväl två
(Ekeblad och Scheffer) redan tagit afsked, hafva «förlorat
det förtroende som från rådsämbetet bör vara oskiljaktigt»
och därför entledigat dessa sju riksråd (von Rosen, von
Seth, Hamilton, Fleming, von Lieven, Rudenschöld och
Hjärne) från deras ämbeten; då likväl de tre sistnämnde,
yngre och oerfarnare riksråden i mindre grad kunde anses
vara skyldige, så hemställde utskottet, som ej själft tilltrott
sig kunna afgöra denna sak, huruvida de tre kunde förtjäna
någon «benägenhet», någon lindring i straffet.[4]
Då sekreta utskottets protokollsutdrag den 17 augusti
föredrogs i prästeståndet, uppstod naturligtvis en liflig debatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
