Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna uppfattning hade naturligtvis äfven i allmänna
besvärsdeputationen sina gifha förespråkare. Den i bottniska
stapelfrågan frisinnade Hemösandsborgmästaren Kiöming —
frisinnad, därför att hans stads intressen den gången
samman-föllo med den liberala idéströmningen — uppträdde som
förste talare: städernas och skrånas privilegier vore i faral
Kiöming understöddes af borgmästar Sundblad från Sigtuna
med samma skäl. Löjtnant Aminoff och biskop Lamberg
bestredo detta och yrkade bifall kort om godt. Då
uppträdde som hufvudtalare Chydenius.
«Commister(l) Chydenius», heter det i protokollet,
«anförde att han väl hörde det berättas vara emot Städernas
privilegier och författningar, att allmogen skulle fa hafva
Sokne och Härads glasmästare; men ännu hade han ej hört
något egenteligit ställe åberopas, som kunde sådant bestyrka,
så framt ej den lagen gåfves, att landtmannen skulle åligga
att taga alla sina behof från städerne. Glasmästare i
stä-deme trodde han tvert om endast vara för städemes egit
behof, och lika sä borde glasmästare på landet vara för
Allmogens, dock så att det må ankomma på landtmannens
egit behof, antingen han vill bruka Härads glasmästam eller
stadens om de kunna komma öfverens, kunnande han för
sin del derföre ej annat än bifalla betänkandet.»1)
Så lyder Chydenii anförande i beslutsprotokollet. Enligt
konceptprotokollet yttrade Chydenius, att «städernas
privilegier äro och kunna ej vara af sådan beskaffenhet, att allt
omkring boende folk skall taga alla sina behof ifrån landet.
Om vi skola taga fönster och rutor ifrån städerna; hvarföre
icke äfven skor ock strumpor? Jag vet exempel af en
handt-värkare, som ej feck idka sin näring på landet, utan blef
nödsakad att flytta till staden och blef där en tiggare; men
hela landet blef lidande». Senare tog Chydenius än en gång
till ordet, just före voteringen, och yttrade «att allt tvång
och tyrannie, som i alla tider varit Sveriges olycka, må, så
mycket möjeligt är, undvikas för framtiden».2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
