Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Kabelundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•442
L\ — V —V— U.2 anses representera ledningsförmågan hos isolationsämnet
å det i vattnet nedlagda kabelstycket.
Till jemförelse utföres enahanda undersökning med ett dubbelt så stort
kabelstycke, å hvilket ej finns skärf. Ledningsförmågan hos det först
undersökta stycket bör icke vara större än hos detta sednare, om hopfogningen skall
tagas för god.
Enligt uppgift bör L\ icke vara större än -p— af den ström, som erhålles,
när en kondensator om V2 mikrofarads kapacitet efter direkt laddning medelst
undersökningsbatteriet genom galvanometern urladdas. Vid denna urladdning
måste galvanometern naturligtvis vara skarpt shuntad.
Om utslaget Ux tages efter en längre tidsintervall än 1 minut, blir
detsamma större. Förmedelst ledning genom isolationsämnet fortplantar sig
nemligen elektriciteten, ehuru så långsamt, att öfvergången behöfver ega rum under
en betydlig tid — kanske flera timmar — innan kondensatorn på sådant sätt,
genom accumulation, blir laddad till sin fulla kapacitet. Jenkin säger:
förhållandet mellan guttaperkan och kopparn i afseende på ledningsförmåga kan anses
lika med förhållandet emellan hastigheten hos en kropp, som på 6700 år
framflyttar sig en fot och hastigheten hos ljuset.
Af det förhållandet, att vanliga ledningsmotståndet per knot hos
isolationsämnet är 200 à 400 megohmer, finner man att vid undersökningar af
förevarande slag äro för handen motstånd af så oerhörd storlek som 200000 à
400000 negohmer.
Vi hafva här ofvan, for lättare framställnings skull i enlighet med det hittills vanliga
föreställningssättet, talat om den negativa elektriciteten såsom ett särskildt slag af
elektricitet, som i förevarande fall skulle hafva rört sig i riktning fråu kabeln till vattnet, plattan
och kondensatorn. ßätta förhållandet är emellertid, att positiv eller verklig elektricitet vid
de anstälda försöken i stället rört sig i riktning dels från kondensatorn, plattan och vattnet
mot kabeln, dels från jorden till kondensatorn etc. Vid första försöket kunde endast så
mycket elektricitet röra sig från plattan och vattnet, som motsvarade kabelns
kondensations-förmåga. Vid försöket JU 2 öfvergick derjemte, till följd af kondensatorns förmåga att från
den med plattan förenade beläggningen frigöra en större qvantitet, en af ledningsförmågan
hos isolationsämnet betingad mängd elektricitet till kabelns ledningstråd, från hvilken
batteriet genast fortskaffade densamma till jorden. Den sålunda i såväl ena som andra fallet
uppkomna bristen på elektricitet inom sistnämnde beläggning, plattan och vattnet ersattes
vid urladdningarne medelst uppströmning af elektricitet från jorden genom galvanometern.
§ 144. Medelst elektrometern undersökes en kabelskarf i enlighet med fig.
276, se följ. sida. På en rund, med jorden kommunicerande messingsskifva
äro anbragta fyra ebonitpelare, med kontaktskrufvarne A, A’, B och B’ för
ledningstrådars insättande. Från såväl A som A’ nedgår en hafstång; och äro
dessa häfstängers öfre delar, hvilka bestå af messing, i ledande förbindelse med
hvar sin af sistnämnda båda kontaktskrufvar. Mellersta delen af hvardera
häfstången utgöres af ebonit; men eftersom elektricitet uppkommer der man med
handen fattar eller glider emot en ebonitskifva, finnas nederst på häfstängerna
särskilda handtag af elfenben. En femte pelare J, som är uppsatt på
messings-skifvan och med henne, samt sålunda äfven med jorden, står i förbindelse, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
