- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
395

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Återförenade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den stund, då Lars Ryding och hans följeslagare vid
inträdet i det rum, där de funno Anna och den
sårade Lisbeth, sågo en skymt af hennes röda kjol
försvinna bakom väggdraperiet, hade ingen sett Pus-Else
och ej heller lyckades man sedermera finna henne. De
många källrarne genomsöktes på det nogaste, hvarje vrå
på holmarne granskades, men häxan var spårlöst
försvunnen.

Och likväl måste hon finnas kvar på holmarne. Det
skulle nämligen varit för henne absolut omöjligt att lämna
dem obemärkt vid fullt dagsljus, enär de under hela
striden voro kringrända af dragoner, som noggrant bevakade
dem. Men det var omöjligt att finna henne.
Gästgifvaren med biträde af Mårten, gefrejtern och flera hundra
personer snokade i hvarje det minsta skrymsle, men till
sin stora förargelse måste de till sist uppgifva saken.

Naturligtvis låg i denna vidskepliga tid förklaringen
icke långt borta. Häxan hade gjort sig osynlig eller ock
hade »den lede» förvandlat henne till en orm, som
glidit undan i stenhögarne.

Verkliga förhållandet var, att hon följt samma
metod som Sivert Gren, men lyckats bättre än han, därför
att hon kände till ett bättre gömställe.

Naturligtvis blef glädjen stor på Wanås, då den för
flickornas uppsökande afgångna expeditionen dit återkom
på aftonen och medförde de bortröfvade. För fru Maren
hade det varit en svår vecka, dessa fruktans och
ovisshetens dagar, men så blef glädjen dess större, då hon
åter slöt sin älskade systerdotter i sina armar och fick
hälsa samtliga deltagare i expeditionen välkomna
tillbaka efter välförrättadt värf. Och ingalunda var
gästgifvaren den, som härvid skördade minst tacksamhet och
beröm. Men han pekade på Mårten och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free