Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Oenighet i snapphanelägret - Kap. 20. En jämrens och fasans natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men, Göingehöfding», yttrade denne med nedslagen
min, sedan han hört hvad som passerat, »du hade dock
så säkert lofvat mig att fröken Lena skulle bli min, och
att jag en dag skulle bli herre till Wanås, sedan Skåne
åter blifvit danskt.»
Sven Pålsson fixerade honom tyst en stund. Därpå
sade han:
»Hvem vet? Kanske är jag ännu man för att hålla
det löftet. Snapphanarne intaga icke borgen, det säger
mig en aning, men kanske kunna vi, då tid blir, taga
den unga fröken. Svårare gärning har jag varit med om
att utföra.»
En stund senare redo Sven Pålsson och junker Rud
bort från Wanås.
| Kap. 20. |
En jämrens och fasans natt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
